Nepal

några platser jag besökt och vandringar jag gjort i nepal är kathmandu, patan, bhaktapur, pokhara, nepalganj, simikot, annapurna conservation area, sagarmatha national park (mount everest), namche bazaar, chitwan national park, vandring leden annapurna sanctuary, vandring leden annapurna circuit, vandring leden till mount everest och vandring leden från simikot genom humladalen till västra tibet, rainer stalvik

Nepal är ett av de vackraste länder man kan besöka och vandra i!

Läs om mina besök och vandringar i Nepal samt se fler bilder under följande länkar:

annapurna-sanctuary   mount-everest   annapurna-circuit   ind/ban/nep-natur

Nepal – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm

Nepal – historia i korthet

Historiskt, kulturellt och språkligt har Nepal sedan årtusenden varit en mötespunkt för människor tillhörande de tibeto-burmanska och indoeuropeiska språkgrupperna. Legenderna hävdar att Kathmandudalen en gång var en stor insjö som torrlades av en prins. Med ett kraftigt svärdshugg högg han ett djupt sår i den bergskedja som omgav sjön och tömde den på vatten. Hugget kan ses än idag i Chobarklyftan, nära staden Patan.

Redan under den yngre stenåldern var det område som vi idag kallar för Nepal bebott, men inte förrän årtusendet före Kristus  omnämns området i indiska skrifter. Vid tiden för Buddhas födelse i Lumbini år 560 före Kristus dominerade Kirantifolket landet. Mellan 400 efter Kristus och omkring år 750 dominerades Kathmandudalen och det omkringliggande området av Licchavi-dynastin. År 879 inledde newarfolket en ny dynasti. Samtidigt nämns för första gången namnet Nepal, som betyder ”början på ny era”.

De närmast följande århundradena präglades av indiska erövringar och maktstrider mellan inhemska grupper. På 1100-talet började Nepals härskare att till sina namn lägga titeln malla. Malladynastin kom att dominera Kathmandudalen fram till 1700-talet. Under Mallaperioden, Nepals historiska höjdpunkt, rådde stort välstånd och många av de vackra tempel som vi kan beskåda än idag byggdes av Malla-kungarna.

På 1300-talet startade en uppdelning av riket i mindre kungadömen. I Kathmandudalen växte tre starka kungariken fram med Kathmandu, Patan och Bhaktapur som huvudstäder.

1372 grundades den tredje Malladynastin som hade sin höjdpunkt under ledning av regenten Yaksha Malla, 1428 – 82. Då var riket återförenat, men föll ännu en gång sönder i mindre riken efter hans död.

1768 erövrade ghorkakungen Prithvi Narayan Shah Kathmandudalen och grundade Shahdynastin.

Under 1700-talet började britternas expansion i Fjärran Östern, och 1792 anländer det första brittiska sändebudet till Kathmandu. Nepaleserna kom i krig med britterna i början av 1800-talet vilket ledde till att man förlorade stora landområden.

Från år 1816 till 1951 var Nepal praktiskt taget helt stängt för utlänningar.

1846

ägde en palatsrevolution rum och Jung Bahadur Rana grep makten. Han lät därefter avrätta hundratals framstående ministrar. ”Ranas” blev en andra kunglig familj efter kuppen och flera av deras medlemmar blev ledande politiker.

Under Ranadynastin stannade utvecklingen av och i många områden förblev landet på en medeltida nivå

Några viktiga årtal i Nepals moderna historia

1901 – 1929

Regerar Chandra Shamsher. Under denna period började en opposition växa fram, bland de oppositionella fanns officerare som tjänstgjort i brittiska armén och fått kontakt med demokratiska idéer

1926 Avskaffades slaveriet

1950

Bildades Nepalesiska kongresspartiet (NCP), som lierade sig med kungafamiljen för att störta Rana-dynastin. För att nå sitt mål inledde NCP en väpnad kamp vilket ledde till att Rana-dynastin tvingades lämna från sig makten. Nepal var då ett mycket underutvecklat land och medellivslängden var bara 35 år
I slutet av året flydde Kung Tribhuvan till Indien på grund av oroligheter

1951

Kung Tribhuvan återvände till Nepal och bildade en regering där även Rana medlemmar ingick därmed var det slut på Ranadynastin som styrt landet sedan 1846

1955

Kung Tribhuvan efterträddes av sin son Mahendra som gav landet en ny författning med ett folkvalt underhus. Även under Mahendra regeringsperiod utvecklades landet mycket långsamt och korruptionen blomstrade

1959

I de allmänna valen i februari vann NCP 74 av de 109 platserna och Bisweswor Prasad Koirala utsågs till premiärminister. Regeringens reformförsök förde den snabbt på kollisionskurs med samhällseliten

1960 Kungen lät fängsla Koirala och andra ledande NCP-medlemmar

1961

Parlamentet upplöstes och politiska partier förbjöds. Istället infördes det partilösa panchayat-systemet med indirekt valda råd, panchayat, på fyra nivåer. Som ersättning för partier skapades organisationer för olika samhällsgrupper. Det högsta rådet utgjordes av det maktlösa parlamentet, rashtriyat panchayat

1972

Efter Kung Mahendras död hoppades landets befolkning på reformer, men kungens son, den nye tronföljaren, Birendra genomförde bara kosmetiska förändringar av det politiska systemet

1979

Folkets missnöje med den förda politiken ledde till stora kravaller. Till följd av dessa lovade kungen att reformera det politiska systemet

1981

Hölls de första valen enligt de nya riktlinjerna men den politiska instabiliteten fortsatte

1990

I februari bildade NCP och en rad andra vänstergrupper en lös allians som bland annat krävde flerpartisystem
Efter att regeringssoldater skjutit ihjäl minst 50 demonstranter i Katmandu den 6 april hävdes partiförbudet. En vecka senare avskedades regeringen och parlamentet upplöstes. En övergångsregering bildades där oppositionspartierna fick de flesta posterna. Alla religiösa och politiska fångar fick amnesti, dödsstraffet avskaffades och de lagar som begränsat press- och organisationsfriheten upphävdes

I november trädde en ny författning i kraft

1991

På våren hölls det första fria valet på 30 år. NCP fick 110 av de 205 mandaten och det kommunistiska CPN-UML blev näst största parti med 69 mandat. De förväntade reformerna uteblev dock
Efter protester mot korruption, stigande priser på basvaror och vattenbrist uppstod så svåra slitningar inom NCP att regeringen tvingades avgå 1994 och utlysa nyval

1994

Valet gav en knapp seger för CPN-UML, som bildade en minoritetsregering med Manmohan Adhikari som premiärminister. Men även denna regering övergav snabbt många av sina radikala vallöften och lyckades behålla makten i bara ett år

1995 – 1999

Mellan dessa år hade Nepal ytterligare fyra regeringar av olika konstellationer. Alla präglades dock av korruptionsskandaler och interna konflikter. De ständiga regeringsskiftena lamslog i stort sett statsförvaltningen och bromsade den ekonomiska utvecklingen. Dessutom minskade invånarnas tilltro till demokratin när de såg hur politikerna stred inbördes och inte var kapabla att fatta några beslut

1996

I februari Inledde Nepals kommunistparti-Maoisterna (NCP-M) ett väpnat uppror i de eftersatta distrikten i landets västra del. Genom angrepp mot ensligt belägna polisstationer och rika jordägare ville maoisterna krossa det feodala systemet och på sikt ersätta monarkin med en kommunistisk folkrepublik. Upproret underblåstes av det allmänna missnöjet med det politiska systemet och spred sig snabbt

1999

Trots den växande konflikten kunde nyval hållas i maj. NCP segrade stort och bildade, en som det verkade, stabil majoritetsregering under ledning av Krishna Prasad Bhattarai. Den försökte få bukt med maoistrevolten med ekonomiska stimulansåtgärder för landsbygden men började också planera en ny antiterroristlag, som befarades urholka rättsskyddet.
Upproret fortsatte dock och när Bhattarai inte kunde uppvisa några förbättringar av säkerhetsläget växte missnöjet med honom

2000

I mars tvingades Bhattarai avgå. Premiärminister blev åter Girija Prasad Koirala

2001

I skuggan av maoistupproret, som höll på att utvecklas till ett inbördeskrig, drabbades Nepal i början av juni av morden på nästan hela kungafamiljen. Det uppgavs att den 29-årige kronprinsen Dipendra råkade i gräl med familjen om valet av brud, varpå han med automatvapen sköt ihjäl sina föräldrar, kung Birendra och drottning Aishwarya, och åtta andra medlemmar av kungafamiljen samt skottskadade sig själv allvarligt. Sedan Dipendra avlidit efter tre dagar i koma besteg Birendras bror Gyanendra kungatronen. Massmordet gav näring åt konspirationsteorier och maoistgerillan utnyttjade förvirringen till att sätta in en storoffensiv som regeringen besvarade med skärpta säkerhetslagar som bland annat innebar minskad rätt att strejka och demonstrera
Krisen tvingade Koirala att avgå i juli och till ny premiärminister utsågs Sher Bahadur Deuba, som snabbt utverkade vapenvila och fick maoisterna att börja förhandla om fred

Ett antal möten mellan regeringen och gerillan hölls under hösten och båda sidor frigav fångar

När inga mer konkreta resultat uppnåddes avbröt maoisterna vapenvilan i november och gick till ny storoffensiv. Kriget trappades upp markant och dödstalet ökade snabbt. Undantagstillstånd infördes i hela landet och alla gerillamedlemmar stämplades som terrorister

2002

I maj insåg premiärminister Deuba att han inte skulle få igenom ett förlängt undantagstillstånd varför han valde  att upplösa parlamentet och utlysa nyval. Beslutet fick hård kritik, eftersom ett val i krigstid ansågs hota landets stabilitet. Konflikten ledde till att Deuba bildade ett nytt parti, Nepalesiska kongresspartiet-Demokraterna (NCD)
I oktober avskedade kungen överraskande regeringen sedan Deuba börjat vackla i inställningen till nyvalet. Parlamentet upplöstes och valet sköts upp. Rojalisten Lokendra Bahadur Chand utsågs att leda en övergångsregering utan något av de större partierna. I praktiken hade Nepal därmed tagit ett steg tillbaka till den absoluta monarkin

2003

Premiärminister Lokendra Bahadur Chand ersattes i maj med Surya Bahadur Thapa, också en rojalist med svag folklig förankring. Kungaregeringen försökte vinna popularitet med en stor korruptionsutredning, men missnöjet ökade. Förhandlingarna med gerillan var resultatlösa. De fortsatta striderna över allt större delar av landet, det stigande dödstalet och internationell kritik mot brott mot de mänskliga rättigheterna förvärrade krisen.

2004

I maj avgick Thapa. Sher Bahadur Deuba, som avskedats hösten 2002 fick på nytt i uppdrag att bilda regering. Förutom det egna Nepalesiska kongresspartiet-Demokraterna (NCD) fick han med sig vänsterpartiet Nepals kommunistparti-Förenade marxist-leninisterna (CPN-UML), det kungatrogna Nationaldemokratiska partiet (NDP) och det regionala Nepals samförståndsråd (NSP). Försöken att få till stånd fredssamtal misslyckades dock, eftersom gerillan krävde att få förhandla direkt med kungen under internationell medling

2005

Återgången till det som liknade demokrati blev kortvarig. Den 1 februari tog kung Gyanendra själv över regeringsansvaret. Deuba och andra ministrar sattes i husarrest, medierna censurerades, mötesfriheten avskaffades och polisen fick rätt att sätta personer i häkte i förebyggande syfte
I juli dömdes Deuba till två års fängelse och dryga böter för korruption efter en tvivelaktig rättegång

Kungadiktaturen fick hård kritik från omvärlden och ledde till ett närmande mellan maoistgerillan och sju kungakritiska partier

I början av september utlyste gerillan vapenvila och i november meddelades att maoisterna och partialliansen hade ingått ett löst samarbete för att få kungen avsatt. De antog en principdeklaration om krav på val till en konstituerande församling, respekt för de mänskliga rättigheterna, flerpartidemokrati och ett återupprättat rättssamhälle. Deklarationen fick stöd av bland andra FN men avvisades av nepalesiska regeringen. Kongresspartiet strök också troheten mot monarkin ur sitt partiprogram

2006

Under gerillans vapenvila minskade konflikten påtagligt, men båda sidor anklagades för fortsatta brott mot de mänskliga rättigheterna, och eftersom armén inte avbröt sina aktioner återupptog gerillan striderna i full skala i januari
Kommunvalen i januari bojkottades av de stora partierna, och ett mycket lågt valdeltagande tolkades som att kungen hade förlorat folkets stöd. Förre premiärministern Deuba frigavs sedan Högsta domstolen olagligförklarat kungens antikorruptionskommission

I april trotsade oppositionen demonstrations- och utegångsförbud i Kathmandu och genomförde en rad kungafientliga manifestationer, som efter hand fick allt bredare uppslutning. Ett tiotal människor sköts ihjäl av säkerhetsstyrkorna vid protester runt om i landet. När även flera demonstranter dödats i Kathmandu blev trycket så starkt på kungen att han den 24 april meddelade att parlamentet omedelbart skulle återsamlas och Girija Prasad Koirala bildade en liten samlingsregering. Parlamentet utlovade val till en konstituerande församling som skulle skriva om författningen. Regeringen och gerillan utlyste vapenvila och maoisterna samtyckte till fredsförhandlingar. I väntan på en ny författning ogiltigförklarade parlamentet alla beslut som kungen fattat under enväldet samt fråntog honom alla återstående befogenheter

I november slöt regeringen och gerillan en överenskommelse som gick ut på att rebellerna och den styrande alliansen skulle bilda en övergångsregering före den 1 december. Innan dess skulle 73 maoistrebeller ta plats i parlamentet

Senast i juni 2007 bestämdes att val skulle hållas till en konstituerande församling vars 425 medlemmar skulle avgöra monarkins framtid. Tills vidare skulle kungen sitta kvar, men utan att ha någon egentlig makt. All egendom som kung Gyanendra skaffat sedan han tog över tronen 2001 skulle nationaliseras. Ett formellt fredsavtal undertecknades den 21 november

2007

Tidtabellen från novemberavtalet försenades kraftigt, och först i januari tog maoisterna plats i interimsparlamentet. Därefter följde en tid när de oeniga parterna bland annat försökte besluta om fördelningen av ministerposter
Den 1 april ombildades interimsregeringen, och premiärminister Girija Prasad Koirala utnämnde fem ministrar från det maoistiska kommunistpartiet. För första gången skedde en regeringsombildning utan medverkan av kung Gyanendra

I början av oktober beslutades att valet till den konstituerande församlingen skulle skjutas fram på obestämd tid. Orsaken var djup oenighet mellan maoisterna och resten av samlingsregeringen främst om monarkin. Maoisterna krävde att republik skulle införas före valet och hade redan i mitten av september lämnat interimsregeringen då de inte fick gehör för sitt krav. Maoisterna krävde också ändringar i valsystemet, som de ansåg vara till deras nackdel. De har dock gjort klart att de vill fortsätta fredsprocessen

I slutet av december röstade parlamentet för att avskaffa monarkin. Kung Gyanendra tilläts bo kvar i det kungliga palatset till val hade hållits, men han hade fråntagits all makt

2008

Den 10 april hölls, som planerat, valet till författningsförsamlingen. Maoisterna blev största parti med 227 av de 601 platserna, mer än dubbelt så många som kongresspartiet. Marxistleninisterna, UML, nådde 103 mandat och madhesifolkets nya rörelse MJF fick 51 platser

I slutet av maj röstade författningsförsamlingen för att avskaffa monarkin, som funnits i 239 år. Bara fyra ledamöter röstade mot beslutet. Alla kungliga privilegier upphörde i och med detta. Kungen fick 15 dagar på sig för att lämna det kungliga palatset. Maoisterna och andra politiker sade att kungen skulle kunna fortsätta att leva i landet som en vanlig medborgare

I juli utsåg församlingen NC:s kandidat Ram Baran Yadav till Nepals första president. Han valdes först i en andra omgång då han besegrade maoisternas kandidat

I augusti valdes Prachanda, maoisternas representant, till premiärminister med stöd av partierna UML och MPRF

2009

I maj sprack regeringen på grund av frågan om hur framtiden skulle bli för cirka 20 000 tidigare gerillasoldater. Enligt fredsuppgörelsen från 2006 skulle en del av dem integreras i armén. Motsättningar mellan president Yadav och premiärminister Prachanda i en fråga om dåvarande arméchefen skulle avsättas, eller inte ledde till att Prachanda avgick och maoisterna lämnade regeringen

En ny regeringskoalition med hela 22 partier bildades med NC och UML i spetsen. Till ny premiärminister valdes UML:s ledare Maghav Kumar Nepal. Maoisterna krävde att få bilda en ny regering och arrangerade strejker och massprotester

Parlamentet enades om att förlänga sitt eget mandat till den 28 maj 2011. Premiärminister Nepal avgick efter krav från maoisterna. En tillfällig övergångsregering, ledd av Nepal, fick i uppdrag att sköta det dagliga regeringsarbetet

2011

I februari blev Jhalanath Khanal ny premiärminister efter att hela 16 omröstningar i parlamentet slutat med att ingen av de föreslagna kandidaterna fått tillräckligt med ja-röster. Efter detta fick valprocessen en ny utformning för att underlätta val av regeringschef

I augusti löpte tidsfristen för förslag till ny författning ännu en gång. Premiärminister Khanal lämnade in sin avskedsansöka på grund av detta. Till ny regeringschef utsågs Baburam Bhattarai, en populär politiker inom det stora maoistiska partiet UCPN-M (före detta maoistiska rebellstyrkan)

I augusti överlämnade maoisterna vapen som legat lagrade i förråd till den grupp som övervakade fredsprocessen. Avväpningen av maoistgerillan sågs som ett viktigt för att få ett politiskt stabilare land

I november enades de fyra största politiska partierna om de sista delarna av fredsavtalet. Uppgörelsen innebar att en tredjedel av de cirka 20 000 forna gerillasoldaterna integrerades i den reguljära armén, medan övriga skulle kompenseras ekonomiskt. Samtidigt beslutas även att den tidigare maoistgerillans samtliga vapen skulle överlämnas till staten, att en freds- och försoningskommission skulle tillsättas samt att mark som beslagtagits av gerillan skulle återlämnas till de ursprungliga ägarna

I december visade det sig att dubbelt så många ex-rebeller ville integreras i armén än de överenskomna 6 500. När premiärminister Bhattarai vädjade till oppositionella Nepalesiska kongresspartiet att tillåta fler ex-rebeller att ingå i armén nekade partiet och därmed riskerade  fredsprocessen att än en gång gå i stå

2012

I februari lämnar hundratals före detta maoistrebeller de läger där de befunnit sig sedan 2006

I april går armén in och tar kontroll över lägren, något som ses som ännu ett viktigt steg i fredsprocessen

I maj försöker den konstituerande församlingen än en gång att förlänga sitt mandat efter att för femte gången ha misslyckats att lägga fram ett förslag till ny författning när tidsfristen för denna gått ut. Högsta domstolen säger nej vilket resulterar i församlingen upplöses och Bhattarai utlyser nyval till den 22 november

På Kathmandus gator drabbar stora folkskaror samman som har olika åsikter om hur författningen bör se ut

Den 29 maj övergår Bhattarai till att leda en tillfällig övergångsregering fram till nyvalet. Nepalesiska kongresspartiet protesterar mot Bhattarais övergångsregering och säger att den är olaglig. Oppositionen erkänner inte Bhattarais rätt att utlysa nyval och valdagen är därmed osäker

I juni tillkännager en fraktion inom det styrande maoistiska partiet att den lämnar moderpartiet för att bilda ett eget parti, kallat Nepals kommunistiska parti maoisterna. Landet har nu en rad maoistiska partier med liknande namn

2013

I mars enas de fyra största politiska partierna om att en ny konstituerande församling ska väljas den 21 juni och att en övergångsregering ska leda landet fram till dess. Den ifrågasatta Bhattarai-regeringen lämnar därmed plats för en ny tillfällig ministär

I april underkänner högsta domstolen regeringens planer på att tillsätta en sannings- och försoningskommission med uppgiften att utreda brott begångna under inbördeskriget.Skälet till domstolens beslut uppges vara att en sådan kommission skulle kunna leda till att amnesti utfärdas för grova brott

Nepal – Geografi och klimat

Nepal är ungefär 800 kilometer långt och mellan 90 till 230 kilometer brett. Till ytan är landet litet, enbart 140 800 km2 stort, men har de största höjddifferenserna i världen. Från 100 meters höjd i Terai till toppen av världens högsta berg, Mount Everest, 8 848 meter över havet.

Landet indelas i flera olika områden; låglandet Terai, Chure bergen, det Inre Terai, Mahabharat bergen, Pahar zonen, och Himalaya. Ungefär en tredjedel av Himalayas längdsträckning ligger inom Nepals gränser och här finns 10 av världens 14 berg som är högre än 8 000 meter.

Klimatmässigt präglas Nepal av monsunperioderna med en torrperiod från oktober till maj och en period av nederbörd mellan juni och september. Maj och början av juni är landets varmaste period. Nederbörd i form av snö förekommer aldrig i Kathmandudalen. Även på högre höjder, med undantag av de allra högst belägna regionerna, är snöfallet ringa.

Nepal – Flora och Fauna

Floran är omfattande och artrik med cirka 6 500 olika registrerade arter, från tropiska till högalpina. I mars/april infaller den mest spektakulära blomningsperioden när man kan njuta av färgprakten från olika arter av rhododendron. Att se bergssluttningar med blommande rhododendron mot snöklädda berg är en av de starkaste naturupplevelserna man kan vara med om. På hösten kan man uppleva blommande körsbärsträd i bergsbyarna, även det en vacker naturupplevelse.

Även fågellivet är artrikt och varierande, mer än 800 fågelarter har registrerats. Under bergsvandringarna är möten med rovfåglar, från falkar till de stora gamarna, intressanta.

Däggdjursarterna varierar beroende på var i landet de lever. I Terai finns både tiger, elefant, noshörning och olika krokodilarter. Här finns olika arter av hjortar och apor. Den vackra snöleoparden, ett av de mest legendomspunna däggdjuren, lever i Himalayas mest ödsliga trakter. Få har sett detta starkt utrotningshotade djur.

Livsvillkoren och miljöerna för djur, fåglar och växter är starkt hotade på grund av befolkningsökningen som kräver allt mer mark för försörjning. För att motverka detta har flera nationalparker eller naturreservat skapats.

Nepal – Befolkning, språk och socialt

Etniskt sett är Nepal mycket intressant. Befolkningen är uppdelad på mer än trettio olika befolkningsgrupper anpassade att leva i olika miljöer. Människor boende i Himalayaområdet tillhör oftast den mongoliska folkgruppen. Några av de största folkgrupperna är Sherpa, Manangpa och Thakalis. Majoriteten av dem är buddhister och deras kultur påminner om den tibetanska. I regionen mellan bergen och låglandet bor bland annat folkgrupperna Magar, Kha, Gurung, Newar, Rai och Limbu. Deras språk tillhör den Tibeto-Burmanska språkgruppen och deras religioner tillhör shamanism, hinduism eller buddhism. Newarerna dominerar Kathmandudalen. I Terai, låglandet, bor huvudsakligen människor tillhörande folkgruppen Tharu. Deras religion är hinduism.

Landets officiella språk är Nepali, som talas av cirka 90 % av landets befolkning. Det är nära besläktat med hindi och räknas till den Indo-Europeiska språkgruppen. Nepali har sina rötter i det indiska skriftspråket sankskrit. Dessutom talas ett tjugotal minoritetsspråk och olika dialekter i Nepal. I de högre samhällsklasserna talas också engelska.

Nepal tillhör de fattigaste länderna på jorden och en stor del av befolkningen lever i ekonomisk och materiell misär vilket påverkar, bland annat, medellivslängden, som är en av de lägsta i Asien.
Allvarliga sjukdomar som kolera och tuberkolos förekommer på grund av de dåliga sanitära förhållandena. Spädbarnsdödligheten är hög. De flesta av Nepals 80-tal sjukhus ligger i städerna, en mindre andel av dessa är privata, på landsbygden finns bykliniker. Sjukvårdsresurserna räcker inte till för att täcka behoven. Många kliniker förstördes av maoistgerillan. Majoriteten av nepaleserna saknar sjukförsäkring eller pengar att betala sin sjukvård.

Fattigdomen leder till att många unga nepalesiska kvinnor hamnar i prostitution i indiska storstäder. Drogmissbruk och hiv/aids är växande problem.

Nepal – Utbildning

De nepalesiska barnen börjar den obligatoriska femåriga grundskolan vid sex års ålder. Därefter följer en femårig påbyggnadsutbildning. Många barn slutar dock skolan i förtid för att hjälpa till med familjens försörjning.

Det finns både statliga såväl som privata skolor. De privata ger en bättre undervisning men tar ut höga terminsavgifter. Under det maoistiska upproret dödades många lärare, skolbarn rövades bort för att indoktrineras och skolbyggnader användes som förläggningar vilket påverkade utbildningen negativt.

Andelen analfabeter bland de vuxna är hög eftersom det fram till 1960-talet knappt fanns någon skolutbildning och den är högre bland kvinnor än bland män.

I Nepal finns fem universitet, varav ett är privatägt.

Nepal – Religion

I Nepal vävs hinduism och buddhism ofta samman till en oskiljaktig enhet. Buddha föddes i Lumbini men hans lära nådde inte Nepal förrän cirka år 250 f Kr via den indiske regenten Ashoka. Idag utövas buddhismen framför allt av människor som bor högt uppe i Himalaya och av tibetanska flyktingar. Officiellt är Nepal världens enda land med hinduism som huvudreligion. Drygt 90 % av befolkningen räknar sig som hinduer.

Hinduismen är Asiens största religion, räknat till antalet anhängare, och är en av världens äldsta religioner, cirka 3 – 4000 år gammal. Religionens viktigaste skrifter är de fyra Vedaböckerna. Förutsättningar för religionen är att vi alla går igenom ett antal återfödslar eller reinkarnationer som kan leda till moksha, den själsliga frälsningen som befriar en från återfödande. Med varje återfödsel kan man närma sig, eller fjärma sig från moksha beroende på ens karma, de handlingar man utfört. För västerlänningar är det ofta svårt att förstå den komplexa religionen med dess tusentals gudomligheter. De tre viktigaste är Brahma, Vishnu och Shiva. En person som inte föds som hindu tillåts inte konvertera till denna religion. En person som fötts som hindu kan heller aldrig byta kast den fötts in i.

För mer information se nepal-fakta

”En resa till Nepal glömmer man aldrig och längtan tillbaka är stark!”

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik