Nicaragua

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

granada, leon, isla de Ometepe och  reserva natural miraflor var platser jag besökte i nicaragua, rainer stalvik

Fler bilder från Nicaragua på www.stalvik.com

Nicaragua, Belize, Guatemala och Honduras – Fyra i rad

Efter att ha blivit rånad under min resa i Costa Rica ville jag inte än en gång resa på egen hand i Centralamerika och blev därför glad när jag hittade en arrangerad resa med besök i Nicaragua, Honduras, Belize och Guatemala. Tyvärr blev jag inte förskonad från otrevligheter på denna resa heller! På den stora marknaden i Chichicastenango, Guatemala blev jag bestulen på min plånbok innehållande både kontanter och kreditkort.

Läs mera om min resa längre ned på sidan

Inte heller började denna resa speciellt bra. Arrangören som lovat att boka både hotell och transfer från flygplatsen för att jag skulle slippa leta transport och hotell sent på kvällen hade missat att boka detta. Ingen chaufför stod och väntade på flygplatsen och inget rum var bokat på det hotell i Granada som stod angivet i resplanen. Som tur är jag ingen handfallen resenär utan löste detta på plats. Dock undrade jag över nödvändigheten att avlöna personal, åtminstone indirekt, som inte kan klara av att ordna så elementära saker… Jag väntar fortfarande på en ursäkt från från arrangören!

Resan genom de fyra länderna Nicaragua, Honduras, Belize och Guatemala bjöd på flera fina, intressanta och spännande upplevelser, men också på långa och tråkiga transporter under vilka man fick se länderna passera revy genom bussfönstret.

I Nicaragua besökte jag städerna Granada och Leon som båda är med på UNESCO:s lista över världsarv och den natursköna ön Isla Ometepe i Nicaraguasjön. I Honduras blev det en blixtvisit i den farliga huvudstaden Tegucigalpa och i staden Tela vid den karibiska kusten. I Belize bodde jag hos mayaindianer i den lilla byn Aguacate. Sista landet på resan blev Guatemala, som jag också fick mest tid att utforska. Här blev det besök vid mayatemplen i Tikal, med på UNESCO:s världsarvslista, besök vid den otroligt vackra och vulkanomgärdade sjön Lago de Atitlan med besök i olika byar runt sjön och besök av de berömda indianmarknaderna i Solola och Chichicastenango. Resan avslutades i staden Antigua som togs upp på UNESCO:s världsarvslista år 1979 för sin vackra koloniala arkitektur och sina pampiga kyrkor.

Allmänt om resan

För att undvika trassligheter som ensamresenär i Centralamerika vände jag mig till en av Sveriges äldsta ”ekoarrangörer” som lanserat en ny rutt genom länderna Nicaragua, Honduras, Belize och Guatemala. På papperet lät upplägget fint, men i verkligheten innebar det mycket bussåkande för att genomföra resplanen. Detta innebar att mycket av det jag fick se gjordes genom ett bussfönster. Upplägget liknade stundtals ”japansk expressturism”. Trots detta blev det flera intressanta upplevelser under resan och en av höjdpunkterna, boendet hos mayaindianerna i den lilla byn Aguacate i Belize, hade varit svårt att göra på egen hand.

”Man bokar en resa och får reskamraterna på köpet”. Att resa i grupp har både för- och nackdelar. Mina reskamrater på denna resa var bra. Ingen ”stack ut” och alla passade tiderna. Eftersom jag inte betalat enkelrumstillägg fick jag dela rum med en man i ungefär samma ålder som jag. Varje morgon, prick, 05.00 vaknade han och började leta efter någonting i ryggsäcken….

Fördelarna med att köpa ett reseupplägg, att bli en ”följamäare” istället för resenär, är att man slipper ordna det praktiska själv; transporter, hotellrum mm Nackdelen är att man ”överlämnar” sitt resande i någon annans händer och att man bara kan påverka upplägget minimalt.

Flygbiljetterna köpte jag av en resebyrå denna gång, vanligtvis köper jag dem direkt på nätet. Flygrutten för denna resa blev Göteborg – London – Miami – Managua på vägen ut och på vägen hem flög jag Guatemala City – Miami- London – Göteborg. Innan jag kom i säng efter starten i Antigua hade jag varit vaken i 38 timmar.

Centralamerika har mycket intressant att erbjuda resenärer i form av historiska platser, vacker natur och ett färgfullt folkliv, men kriminaliteten i länderna tar bort en del av nöjet att resa i denna del av världen.

Säkerhet

I början av februari 2012 lyssnade jag på ett inslag i ”Dagens Eko” om Honduras. Radioreportern sade att ”Honduras är världens just nu våldsammaste land”, vilket beror på att narkotikasmugglingen just nu använder Honduras som transitland. En turist behöver dock inte vara rädd för att bli utsatt för övergrepp i allt för stor omfattning.” Under båda mina resor i Centralamerika har jag blivit utsatt för övergrepp två gånger; rånad i Costa Rica och bestulen i Guatemala. Enbart otur?

Så här skriver UD, bland annat, på sin hemsida om säkerhetsläget i respektive land (februari 2012):

Nicaragua: Nicaragua är ett av de säkrare länderna i den centralamerikanska regionen, dock har säkerhetsläget i landet försämrats under de senaste åren, och antalet våldsbrott mot turister samt rån och stöld av pengar och pass har ökat. Var mentalt förberedd på att du kan råka ut för stöld/rån. Gör aldrig motstånd och följ aldrig efter rånare/ficktjuvar. Vapen är vanligt förekommande och motstånd från offret får ofta mycket olyckliga konsekvenser.

Honduras: Säkerhetsläget i Honduras är allvarligt. Våldsbrott, rån och överfall förekommer frekvent, rättsliga och polisiära myndigheters kapacitet och resurser för att stävja den höga brottsligheten är otillräckliga. Antalet handeldvapen i omlopp är stort, och väpnade rån förekommer.

Belize: Även om säkerhetsläget generellt sett är bättre än i grannländerna Mexico och Guatemala måste man vara på sin vakt mot överfall och andra våldsbrott. Man bör undvika att bära på sig kontanter eller andra värdesaker.

Guatemala: Säkerhetsläget är prekärt. I december 1996 undertecknades fredsavtalen i Guatemala vilket markerade slutet på en över trettio år lång intern väpnad konflikt. Sedan dess har våldet tilltagit inte minst i Guatemala City. Ingen av stadens zoner kan längre klassas som säker. Mord, väpnade personrån, kidnappningar och våldtäkter förekommer i alla delar av staden…. Kriminaliteten i Antigua har ökat den senaste tiden med ett flertal mord, rån och våldtäkter.

Skall man avstå från att besöka dessa länder? Oavsett vilket land i världen man än besöker finns det alltid en risk att råka ut för våldsbrott, i vissa länder är sannolikheten att det skall hända dock större. I de centralamerikanska länderna är risken mycket hög, men om man följer råd om hur man skall bete sig som besökare i dessa länder och är extra försiktig ökar chanserna att man klarar sig från att utsättas för våldsbrott, men helt säker är man aldrig.

Kostnader

För den som inte bor på lyxhotell eller besöker de mest exklusiva restaurangerna är det billigt att resa i Centralamerika. I Belize är kostnaderna dock något högre än i de andra länderna. Antigua i Guatemala var den dyraste platsen under hela resan.

Det går att få tag på bra hotellrum för runt SEK 100:-/natt. En god lunch kan man äta för SEK 35 – 50:- och middag för SEK 40 – 50:-. En öl kostar på restauranger SEK 12 – 15:-, i butik köper man öl ( 33 cl) för SEK 5-6:-. En kopp kaffe på café kostade SEK 7-10:-. Lokala transportmedel (chickenbus) är mycket billigt att åka, så är även de komfortabla långfärdsbussarna. Min flygbiljett kostade cirka SEK 8 500:-/ tur och retur.

Generellt sett kan man resa med låg budget i Centralamerika. Ibland tillkommer dock extra kostnader i form av rån eller stöld….

Lite fakta om Nicaragua

När spanjorerna anlände på 1500-talet beboddes Nicaragua av flera olika indianfolk. Landet sägs ha fått sitt namn efter en indianhövding vid namn Nicarao eller Nicaragua. Eftersom området inte hade några stora guld- eller silvertillgångar blev det en försummad del av det spanska imperiet. I den mer tättbefolkade västra delen tvingades de indianer som överlevt striderna mot spanjorerna och mötet med europeiska sjukdomar att producera kaffe och föda upp boskap för export. Spanjorerna lyckades aldrig erövra den östra delen av nuvarande Nicaragua, som beboddes av miskito-, rama- och sumuindianer. Engelska pirater och handelsmän, som kom till området på 1630-talet, fick dock kontakt med miskitoindianerna. Piraterna försåg indianerna med eldvapen och fick hjälp av dem vid sina räder in i den spanska delen av Nicaragua. Västra delen av Nicaragua ingick i den stora spanska kolonin Guatemala. När Mexiko frigjorde sig från Spanien 1821 följde Nicaragua och de övriga centralamerikanska provinserna efter. 1838 blev Nicaragua en självständig republik.

För mer information se nicaragua-fakta

Resan i Nicaragua

När jag landade på Managuas flygplats i kolmörkret vid 22-tiden förväntade jag mig att det stod en chaufför med mitt namn på en skylt och väntade. Han skulle köra mig de cirka 60 kilometrarna till staden Granada där ett hotellrum skulle finnas bokat i mitt namn. Ingen chaufför fanns på plats och när jag kom till Granada, efter att ha fått hjälp av en man som arbetade på Sheraton Hotel i Managua att förhandla med taxichaufförerna på flygplatsen för att få ett anständigt pris för körningen till Granada, tittade hotellpersonalen bara förvånat på mig när jag sa att det skulle finnas ett rum bokat i mitt namn. Varken transfer eller hotellrum var bokat trots överenskommelse med arrangören. En totalmiss! Inte heller bodde övriga reskamrater på detta hotell, fast det stod så i resplanen. Av en händelse råkade jag få se en man som såg ”svensk” ut på morgonen i samband med att jag letade efter en restaurang där jag skulle äta frukost. Jo, vi var reskamrater och jag fick reda på att övriga bodde på andra hotell! Vad skulle ha hänt om jag inte råkat möta honom på gatan?

Granada

Staden Granada, cirka 107 000 invånare, var startplatsen för resan. Den är kanske Nicaraguas största turistattraktion mycket beroende på sin vackra koloniala miljö och sitt vackra läge vid Nicaraguasjön, inte långt från vulkanen Mombacho. Staden grundades år 1524 av spanjoren Francisco Hernandez de Cordoba.

Under ett par dagar var Granada min bas och jag passade på att njuta av den vackra koloniala miljön med de kullerstensklädda gatorna, det stillsamma folklivet och att besöka sevärdheter som stadens ”hjärta” Parque Central, den stora parken dit invånare gärna söker sig. Granadas ståtliga katedral byggdes i början av 1900-talet och har en vacker interiör. På Plaza del la Independencia finns en stor obelisk tillägnad de som stred för frihet år 1821. De två 1500-talskyrkorna Iglesia de San Francisco och Iglesia de La Merced är klart sevärda. I La Merced kan man bestiga klocktornet och få fina vyer över stadens röda tegeltak. Vid stranden av Nicaraguasjön ligger ett gammalt fort.

Isla de Ometepe

Efter en resa med lokalbuss och taxi från Granada via Rivas kom jag till San Jorge varifrån färjan till den vackra ön Isla de Ometepe utgår. Färden i den lilla ranka färjan till Moyogalpa blev ingen direkt behaglig upplevelse på grund av den gropiga sjön som gjorde flera passagerare ordentligt sjösjuka. Från Moyogalpa till hotell på Playa Santo Domingo blev det transport med en liten pick up där majoriteten av reskamraterna fick stå på flaket. Själv hade jag turen att hamna i förarhytten. Alla var glada när vi äntligen nådde hotellet!

Den natursköna Isla de Ometepe, ön i Nicaraguasjön, domineras av två vulkaner; Concepcion (1 610 m) och Maderas (1 394 m). På Ometepe bor det ungefär 30 000 personer i olika samhällen spridda runt ön. Turister söker sig till Isla de Ometepe dels för den vackra naturen men också för att se på stenstatyer och petroglyfer (stenristningar) utförda av Chorotegaindianer som bebodde ön för länge sedan. Runt om på ön finns fina badstränder och vid dessa många hotell. Vår grupp hamnade på Playa Santo Domingo på öns östra kust.

Under två dagar fick jag möjlighet att utforska en liten del av ön genom vandringar. En dag gjorde jag ett försök att komma upp på vulkanen Maderas, men fick vända om efter halva vägen då jag fick kraftiga bröstsmärtor. Jag valde då att gå tillbaka den cirka 7 kilometer långa landsvägen till Playa Santo Domingo och fick på så sätt närkontakt med några av byarna utefter denna. Guiden protesterade över att vi skulle gå tillbaka till hotellet istället för att ta en buss. Han hjälpte mig att få kontakt med människor i byarna och jag kunde på så sätt få några bilder av vardagslivet på ön. Det var ganska svårfotograferat!

Den andra dagen vandrade jag på små stigar genom regnskogen och över fält till den lilla sjön Ojo de Agua som är ett populärt utflyktsmål. Sjön, med sitt kristallklara vatten, ligger en bit in i skogen. På vägen tillbaka till Playa Santo Domingo fick jag se hur två unga män lastade på en gris på en flakcykel. De fick kämpa hårt eftersom grisen gjorde starkt motstånd.

Efter alla varningar i guideboken om rånrisk var jag försiktig med att vandra ensam på allt för ensliga platser.

Leon

På nyårsaftonen förflyttade sig gruppen till staden Leon, först med buss, sedan färja och därefter ytterligare en buss. Vi kom fram till Leon på sena eftermiddagen.

Staden Leon, cirka 145 000 invånare, var länge Nicaraguas huvudstad. Staden grundades år 1524 av spanjoren Hernandez de Cordoba vid foten av vulkanen Momotombo. Efter flera naturkatastrofen övergav spanjorerna staden år 1610 och uppförde en ny stad nära bosättningen Subtiava, där den fortfarande ligger. Under revolutionsperioden var Leon ett starkt fäste för sandinisterna och dramatiska väggmålningar runt om i staden påminner om denna period, liksom Revolutionsmuseet. Gruppen firade nyårsaftonen med en gemensam middag på en trevlig restaurang nära stadens torg, Parque Central.

Leon är en trevlig stad att besöka och har en vacker kolonial miljö som ”förflyttar” besökare till historisk tid. Staden har flera intressanta sevärdheter. Några jag besökte var den pampiga katedralen, Centralamerikas största, som började byggas år 1747 och var inte färdigbyggd förrän ett hundra år senare. Katedralen, som är med på UNESCO:s lista över världsarv, har också en vacker interiör. På  nyårsdagens kväll hölls en stor utomhus gudstjänst framför katedralen som samlade tusentals åhörare. Kyrkan Iglesia de La Recoleccion är en vacker kyrka med en imponerande barockfasad som byggdes på 1700-talet. Andra sevärda kyrkor byggda under kolonialperioden är Iglesia El Calvario även den byggd på 1700-talet, Iglesia La Merced och Iglesia San Juan. Det finns även flera intressanta museer att besöka. För min del räckte tiden bara till för att besöka Revolutionsmuseet där en man beskrev Sandinisternas kamp.

Jag gillade Leon för den fina atmosfären, den koloniala arkitekturen och folklivet, speciellt runt Parque Central.

Reserva Natural Miraflor

En ny bussresa, via staden Esteli, förde mig till Reserva Natural Miraflor, som är ett mycket naturskönt område avsatt som naturreservat. Området omfattar tre klimatzoner och sträcker sig från 800 meters höjd till 1 450 meter. Här bor ett antal farmare som bildat olika kooperativ i vilka de bedriver jordbruk, boskapsskötsel och kaffeodling. En del av farmarna tar emot turister på sina gårdar. Vår grupp kom till Posada La Sonada efter en mycket skakig bussresa på dåliga grusvägar. När jag såg namnskylten associerade jag den genast till en stor ranch där män red omkring hästar och drev boskap. Verkligheten var lite annorlunda.

Huvudbyggnaden var stor, men enkel. Runt denna låg ett tvåvåningshus och två mindre stugor. Guiden informerade oss om att dessa skulle bli vår inkvartering de närmaste dagarna. I en mindre byggnad med skeva dörrar fanns två toaletter och en dusch. Jag hamnade i översta våningen på tvåvåningshuset. När jag kom upp till rummet såg jag fyra madrasser på golvet. Jag placerade min ryggsäck vid en av madrasserna och markerade på så sätt att den var ”min”. De tre andra gick till reskamrater.

Någon timme efter ankomsten samlades gruppen för en vandringstur i markerna runt farmen. En ung man tog oss genom tät skog där det växte höga träd och slingrande lianer. Marken var stundtals blöt och lerig. Efter ett par timmar var vi tillbaka på farmen och väntade på kvällsmaten. Den serverades i en stor oeldad sal med dörrar som ideligen for upp av vinden. Maten var mycket god, men som alltid när man äter i grupp var det ett par som högg för sig först av alla. När faten med de olika rätterna nådde slutet fanns det knappt någon mat kvar på dem. ”Huggsexorna” vid matbordet under de kollektiva måltiderna är bland det tråkigaste på gruppresor! Nästa dag ändrade jag taktik och satte mig bredvid ”gamarna” och fick på så sätt mat så det räckte.

Läggdags redan vid 21-tiden eftersom det saknades elektricitet på gården. Vinden som hade blåst upp under kvällen fick under natten stormstyrka och hela huset skakade vid flera tillfällen. Genom springorna i väggen och i taket drog det kallt, speciellt på mig som sov mot den yttervägg där vinden låg på. När solen gick ned sjönk temperaturen och under natten låg den på runt plus 10 grader, vilket var kallt jämfört med den tryckande värmen jag upplevt de föregående dagarna. Natten på madrassen på golvet blev ganska kall.

Nästa dag började i gryningen klockan 05.30 med en tvätt på balkongen. Duschen med det iskalla vattnet lockade inte! Istället tog jag en liten balja med vatten och tvättade delar av kroppen. Jag klädde på mig i etapper allteftersom jag blev färdig för att minska kylan.

På förmiddagen besökte gruppen en liten farm där man ägnade sig åt ekologisk kaffeodling. Här fick vi plocka kaffebönor och information om processen runt kaffeframställning. På eftermiddagen vandrade jag till ett litet vattenfall och fick på så sätt uppleva en del av den vackra naturen i Reserva Natural Miraflor. Kvällsmaten serverades åter i den kalla salen och även denna kväll blåste en kraftig vind som blev allt hårdare under natten. Jag satt och småhuttrade i väntan på maten efter duschen med iskallt vatten, åtminstone kändes det så. Också denna natt blev kall och blåsig på madrassen.

När jag steg upp 05.30 nästföljande morgon kände jag resans första loppbett!

Från Miraflor åkte vi med en minibuss på dåliga grusvägar tillbaka till Esteli. Därefter åkte vi vidare till Los Manos, gränsstationen till Honduras, och in i Honduras.

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik / rainer stalvik