portugal-azorerna-resa

Klicka på bilden för större format
Bilderna är scannade från diabilder

ponta delgada, lagoa, furnas, nordeste, sete cidades, quebradas och mosteiros var platser jag besökte på ön sao miguel på min resa till azorerna, rainer stalvik

Bilder finns på www.stalvik.com

För mer information Portugal-Grundfakta   Portugal-Landsfakta

Andra resor jag gjort i Portugal: Portugal   Madeira

Resa till Azorerna – Ponta Delgada, Furnas, Sete Cidades, Mosteiros mm

Ibland styr ödet resmålen. Jag planerar i regel mina resor omsorgsfullt. Att jag hamnade på ön Sao Miguel, som ingår i den azoriska ögruppen beror på att jag fick ställa in en resa av personliga skäl som skulle gå till Laos och Norra Thailand med kort varsel. Jag tänkte om och bokade en resa till Egypten. Den ställde researrangören in med bara ett par veckors varsel. Då återstod bara vissa resmål av intresse som jag hade möjlighet att kunna göra. Av den anledningen föll valet på Azorerna, som hade funnits med på min ”reselista” en längre tid. Ett val som jag inte ångrat, även om vädret kunde ha varit bättre.

Resa till Azorerna

Den azoriska ögruppen består av 9 öar. Tillsammans utgör de ett autonomt område tillhörande Portugal och är därför medlemmar i EU. De flesta besökarna kommer till huvudön Sao Miguel. På den ligger den regional huvudstaden Ponta Delgada, som blev min bas för rundresor på ön. Tyvärr hade jag bara en vecka till förfogande, men hann dock göra många olika turer som gav mig en bra överblick över ön och några av dess vackra byar och platser.

Eftersom ön inte är mer än 65 kilometer lång och 16 kilometer bred, på det bredaste stället, hinner man långt under en dagstur. Öns totala yta uppgår till 750 kvadratkilometer, vilket är något större än Madeira. Öns befolkning uppgår till cirka 160 000, varav cirka en fjärdedel bor i Ponta Delgada.

Transportmedlen under min resa var hyrbil, lokala bussar och givetvis fötterna. Busstrafiken är väl utbyggd. Med hjälp av bussarna kan man besöka de flesta platserna under dagen från Ponta Delgada.

Här nedan beskriver jag kort några av de mest intressanta och vackra platser, enligt mitt sätt att se, som jag besökte. Ponta Delgada har inte speciellt många sevärdheter men är ändå intressant att ströva runt i. Folklivet är alltid intressant att studera, oavsett var man befinner sig i världen.

Ponta Delgada

Det kan vara vettigt att avsätta en dag av sin resa till att vandra runt i Ponta Delgada. Besöka sevärdheterna, flanera längs den stora hamngatan och in på de smala, trånga små gatorna i centrum. Det är lätt att göra detta på egen hand, om man följer någon av de guideböcker som finns att köpa i bokhandeln. Läs gärna på innan du reser iväg så att du vet vad du vill se.

Ponta Delgada är regionens huvudstad med cirka 40 000 invånare. Det är en liten charmerande stad uppbyggd på ungefär samma sätt som Funchal på Madeira, men saknar den hets som nu delvis präglar Funchal. Det portugisiska kulturarvet syn omgående. Bebyggelsen i de äldre stadsdelarna präglas av koloniala hus med vackra balkonger i järn. Staden domineras av den långa strandpromenaden, Avenida Infante Don Henrique, uppkallad efter prins Henrik Sjöfararen. Härifrån ser man den 1 500 meter långa hamnpiren vid vilken man av och till kan se stora kryssningsfartyg lägga till. Befästningarna härstammar från 15- och 1600-talen.

För den historiskt intresserade finns flera intressanta byggnader att besöka. Börja gärna din rundvandring vid fortet Sao Bras, byggt under 1500-talet. På gräsmattan nedanför muren ser man en samling gamla ankare. På fasaden mot staden finns en stor relief till minne av de azorier som stupade i första världskriget. Fortet är ett fint exempel på byggnader som uppfördes under koloniseringsperioden.

Kyrkan Sao Jose, som ligger vid torget Praca 5 de Outbro, uppfördes under 1600-talet. Den är ett fint exempel på den maneolska arkitekturen, som utvecklades på Madeira under 1500-talet och fulländades på Azorerna. Det är en stil med rik ornamentering som verkar ha hämtat inspiration från Indien och araberna. Arkitekturen började utvecklas under Kung Manoel I, 1495 – 1521 och uppkallades därför efter honom.

Det stora torget Praca Goncalo Velho, uppkallat efter öns förste guvernör, domineras av den vackert utsmyckade stadsporten Portas da Cidade. Här tar man emot framstående besökare.

Snett bakom torget, från havet sett, ser man den imponerande domkyrkan Igreja Matriz de Sao Sebastiao, uppkallad efter helgonet med samma namn. Domkyrkan började byggas 1533 men stod inte färdig förrän i slutet av 1600-talet. Interiören är vacker, som ofta i katolska kyrkor. Här njöt jag av en vacker midnattsmässa på julaftonen.

Stadsparken Parque da Cidade är fylld av flera naturliga eller konstgjorda grottor i lava, som gör den spännande att vandra runt i. Inne i parken finns även små dammar, i vilka det vanligtvis simmar fåglar. Dessa var dock torrlagda vid mitt besök. Under 1800-talet fungerade parken som acklimatiseringsplats åt de växter som skulle föras vidare till Europas största botaniska trädgård, Kew Garden nära London. Växligheten är prunkande och parkens stolthet är en Ficus Elastica, ett gammalt gummiträd, med imponerande rotsystem.

Kvällslivet är stillsamt i Ponta Delgada. Det finns ett begränsat utbud av pubar och musik- / dansbarer och en del restauranger, varav flera små mysiga. Maten är dock inte alltid lika imponerande som miljön. De flesta besöker Azorerna för att njuta av naturen eller att koppla av. ”Hålligångarna” söker sig inte hit.

Sete Cidades

Sete Cidades är ett av Sao Miguels ”flaggskepp” när det gäller utflyktsmål. Det är en liten by utan egentliga sevärdheter, men med en sagolikt vacker natur. Man tar sig lätt hit med lokalbuss och kan därmed vandra en hel dag i denna vackra miljö.

Byn omgärdas av en vulkankrater, som man kan vandra på, med sagolikt vackra vyer som belöning. Här ligger de så kallade ”Tvillingsjöarna”. Den norra sjön är blå och den södra grön. Legenden säger att sjöarna bildades för längesedan när en blond och blåögd prinsessa förälskade sig i en mörkhårig och grönögd fåraherde. Något som inte accepterades av hennes föräldrar, kungen och drottningen. De gav henne dock tillåtelse att träffa honom en sista gång och för att ta farväl av honom. Vid avskedet fällde de båda förälskade så många tårar att sjöarna bildades.

Jag vandrade runt Sete Cidades en hel dag och fick uppleva den sagolikt vackra naturen på nära håll. På många ställen var vyerna över byn och sjöarna imponerande. Den vackraste vyn har över byn och sjöarna har man från Vista do Rei. Här ligger ett gigantiskt hotell – helt övergivet!

Furnas

Den lilla staden Furnas är ytterligare ett mycket populärt utflyktsmål för turister.

Nära staden ligger den vackra sjön Lagoa das Furnas. Nära sjön finns flera heta källor och bubblade och ångande vattenhål. Det stinker av svavel och man drar lätt paralleller med Island vid besöket här. Man ser också cementrör nedstuckna i jorden på flera ställen. I dessa rör sänker man ned mat som får vara här tills den är färdigkokt. Vill man njuta av måltider tillagade med underjordisk hetluft måsten maten förbeställas.

Inne i staden finns ett stort kurhotell Terra Nostra. Vid hotellet finns flera heta källor och bubblande lerhål samt källor med kallt mineralvatten. De heta källorna har påverkat floran och man kan se sällsynta tropiska eller subtropiska växter i hotellets park, som hotellgästerna har fritt tillträde till.

Ytterligare en attraktion, mycket populär bland turister, som finns i Furnas är ”Ungdomens Källa”. Hit kommer man för att bada i det grumliga lervattnet, som lär göra underverk –  om man tror på det.

På ytterligare en plats i staden finns det heta källor man kan besöka. Här stinker det av svavel och det heta vattnet eller den kokande leran bubblar oupphörligen upp ur underjorden. Fenomen man inte bör missa om man kommer till Furnas.

Nordeste

Sao Miguels norra kust når man bäst med hjälp av hyrbil. Enklast är att fortsätta färden från Furnas. På denna resa passerar man flera små städer och samhällen. Vägen slingrar sig fram genom vackra landskap. Vackert väder behövs givetvis om man skall ha störst behållning av sin bilresa.

En av de små städer man passerar på vägen mellan Furnas och Nordeste är Provoacao, som anses vara den plats där öns allra första nybyggare slog sig ned.

Ponta Formosa, är centrum för öns teodlingar. Tebuskarna växer i vackert formade rader i det bedårande landskapet. Om man vill kan man besöka ett företag som torkar och förpackar tebladen. Teodlingarna startades i slutet av 1800-talet genom att en rik engelsman ville ha sitt eget te. Han anställde två kineser som tog med sig tebuskar från Kina.

Staden Nordeste ligger i ett kuperat och vackert landskap. Strax innan man kommer in i staden finns en välordnad utsiktsplats varifrån man har vackra vyer över Sao Miguels norra kust.

Nordeste är en liten idyllisk och välordnad stad med pittoreska hus. Rådhuset är en pampig byggnad i den centrala delen.

Vila Franca do Campo

var Sao Miguels första huvudstad. Efter det stora vulkanutbrottet 1522 var staden nästan helt förstörd. Den byggdes upp igen, men fick aldrig tillbaka sin storhet. Ponta Delgada blev istället öns nya huvudstad år 1546.

I centrum av staden ligger ett vackert rådhus och en stor kyrka i manoelsk stil. Vid det stora torget brukar det stå en mängd äldre herrar utanför baren och samtala. Bebyggelsen är traditionellt portugisisk. Vila Franca är en fin liten stad att ströva omkring i några timmar. I promenaden skall också ett besök vid havet läggas in för att titta på de två klippöar som ligger nära staden.

På en kulle ovanför Vila Franca ligger det säregna kapellet Nossa Senhora da Paz (Fredens Madonna). Promenaden upp till kapellet ger fina vyer över staden och havet. Ett besök i kapellet görs via den vackra trappan med kakelplattor dekorerade med bibliska motiv.

Den som har krafter kvar kan fortsätta sin vandring upp till berget Monte Escuro. Det går en brant vandringsväg alldeles till vänster om kapellet, om man står med ryggen mot havet. Leden är markerad upp till berget. Mitt mål var att vandra upp till Monte Escuro, men jag avbröt den branta vandringen efter cirka tre timmars vandring på grund av dimma och blåst. Vyerna var fina i början, men den sista timmen av vandringen gick jag i så tät dimma att jag inte kunde se mer än max. 10 meter.

Mosteiros

är en liten stad som ligger på Sao Miguels nordvästra spets som ger ett rent och välvårdat intryck. Staden har en traditionell portugisisk bebyggelse med vitkalkade hus. Mitt i staden ligger en stor och vacker kyrka. Mitt emot den ligger en liten bar som brukar vara välbesökt på söndagsförmiddagen. I baren sitter många medelålders män och spelar kort. Den enda kvinnan i församlingen var hon som ägde baren. Ta gärna en öl eller en kopp kaffe här och njut av sorlet från de engagerade och kortspelande männen.

Jag kom till Mosteiros genom en fin vandring som började i den lilla byn Ginetes, dit jag kom med lokalbussen från Ponta Delgada. Här måste man byta buss om man skall vidare till Sete Cidades.

Min vandring startade vid korsningen där bussarna stannar och gick ned till den lilla grusväg som till stora delar slingrar sig fram nära havet. Ibland tvingas man in i någon by på asfalterade vägar. Vandringen är väl värd att göra och går att förlänga om man hoppar av bussen tidigare.

Vyerna över havet och ett böljande landskap är mycket vackra. Vid Ponta da Ferraria finns det en fin rastplats högt uppe på en klippa med vidunderlig utsikt. En lämplig plats att fika på, om man har tagit med sig något att äta.

Under denna vandring mötte jag en hel del människor och djur. Farmare som drev sina kor till bete, en man som red på en mycket vacker skimmel och tre män som var klädda i kamouflagekläder. Stora patronbälten korsade deras bröst och i handen hade de gevär. Det var jägare som var ute på fågeljakt.

Man kan gå in i Mosteiros via högt belägna vägar vilket gör att man har fina vyer över staden och havet. Dessutom slipper man biltrafiken som man konfronteras med om man väljer att gå huvudvägen.

Denna dag var det klart och vackert väder men fruktansvärt blåsigt.

Eldsjön – Lagoa do Fogo

Ett besök vid den vackra Lagoa do Fogo, Eldsjön, är ett måste när man är på Sao Miguel. Sjön ligger i en vulkankrater som antagligen bildades vid ett vulkanutbrott 1445. En viss osäkerhet råder dock om detta är rätt årtal. Man kan nå Eldsjön från olika håll. Har man tillgång till bil kör man nästan ända fram till sjön via Ribeira Grande.

Själv ville jag vandra till sjön och tog mig därför med lokalbussen till den lilla byn Agua de Alto, som ligger ett par hållplatser bortom det stora pampiga hotellet Bahia Palace.

Vandringen gick genom byn och jag mötte ett flertal hästkärror med mjölkkrukor eller ryttare med en mjölkkruka fastbunden direkt på hästen. Både hästkärror eller ryttare åtföljs ofta av en liten hund, som travar bredvid.

Vandringen upp till sjön är lättgången, vissa branta stigningar förekommer dock. Först går man på små grusvägar och sedan in på gräsbevuxna mindre vägar / stigar tills man kommer till sjön.

Även denna dag hade jag otur med vädret. Dimman låg tät, det var regn i luften och blåste en så kraftig vind att det knappt gick att gå upprätt. Av den vackra sjön syntes inget förrän jag var cirka 10 meter från den. Att jag var nära vatten förstod jag eftersom jag hörde måsskrik genom dimman. Jag sökte lä i ett litet arbetsskjul, som knappt orkade hålla emot de kraftiga vindarna, för att dricka mitt kaffe innan vandringen gick vidare.

Vägen från sjön följer först en liten vattenkanal och går sedan ner genom skogen tills man kommer ut på öppna fält. Därefter gick jag på en grusväg tills den mötte huvudvägen från Ponta Delgada. Man kommer ut nära det stora hotellet Bahia Palace. Där jag tog en kall öl i väntan på bussen.

Trots dåligt väder blev detta en härlig vandringsdag.

Även om vädrets makter inte alltid var på min sida under besöket på Sao Miguel så var det en stor naturupplevelse. I december verkar vädret vara bättre i kusttrakterna än på högre höjder. På dessa ligger nästan alltid dimman tät och skymmer därför ofta de vackra landskapsvyerna. Under vandringarna vid Sete Cidades och till Mosteiros var det vackert väder vilket gjorde dessa vandringar till de finaste under vistelsen på ön.

Jag kan mycket väl tänka mig att återvända till Azorerna, dock helst inte under vintermånaderna som alltid är en chansning när det gäller vädret. De vänliga människorna finns dock alltid där, oavsett väder!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik