indien-sikkim-resa

Bilder med märkning (U) betyder att det visar ett av UNESCO utsett världsarv
Klicka på bilden för större format

kolkata, bishnupur, bodhgaya, varanasi, darjeeling, sikkim, gangtok, pelling, namchi och jorethang var några platser jag besökte på min resa till indien, sikkim, rainer stalvik

Fler bilder från Indien – Sikkim finns på www.stalvik.com

För mer information se Grundfakta Sikkim     Landsfakta Indien

Andra resor jag gjort i Indien:

Rajasthan     Ladakh mm     Södra Indien     Uttar Pradesh / Himachal Pradesh   Ind/Ban/Nep-natur

Resa till Indien – Sikkim, Kolkata, Bodhgaya, Darjeeling, Varanasi mm

Har Du svårt för att vistas i smutsiga miljöer där det finns risk att dagligen trampa i avföring från både djur och människor, klara Du inte av att se kocken som lagar din mat snyta sig i handen, torka av sig på sina smutsiga byxor och sedan fortsätta att laga maten du strax skall äta, står Du inte ut med stanker av olika slag, kan Du inte möta fattigdom och elände, vantrivs Du i bullriga och förorenade stadsmiljöer, hanterar Du inte att leva med kanske dagliga elavbrott, blir Du irriterad av stora tågförseningar som påverkar din resa eller har Du svårt för att dagligen knuffas med människor som kommer långt innanför ditt säkerhetsavstånd? I så fall blir Din resa tung i Indien! Står Du ut med detta, och kan acceptera att det fortfarande ser ut så här på vissa håll i världen kommer Du att möta ett fascinerande land med intressanta människor, gamla kulturer, spännande religioner, många sevärdheter och vacker natur.

En liten episod från resan:

När jag kom till Internetcaféet i Siliguri, i norra Västbengalen, som precis öppnat för dagen, blev jag anvisad en dator. Jag satte mig vid den, anslöt det externa USB-minnet och sköt tillbaka datorn. När den nådde hörnet på datorbordet skrek det till och ut kommer en stor och fet råtta farande. Jag lyfte instinktivt på benen så att den inte skulle springa på mig ifall den var arg för att jag stört dess morgonsömn. Jag såg råttan fara iväg över rummet och ut genom en dörr som stod öppen. När jag frågade personalen om de visste att de hade råttor bland datorerna log de bara lite skamset.

Trots att jag varit i Indien fyra gånger tidigare fanns det fortfarande många platser kvar som jag gärna ville besöka och bestämde mig därför för att göra ytterligare en resa till detta fantastiska land. Denna gång skulle jag besöka platser i östra och nordöstra delen av landet.

Min resa började och slutade i Kolkata, en gigantisk stad med cirka 15 miljoner invånare. Under tre dagar utforskade jag Kolkata och åkte där efter till den lilla staden Bishnupur där jag tittade på de unika terrakottatemplen. I Bodhgaya, en av buddisternas heligaste platser besökte jag på flera vackra tempel, bland annat det mäktiga Mahamouditemplet som är upptaget på UNESCO:s lista över världskultursarv. I Varanasi, en av världens äldsta kontinuerligt bebodda städer, upplevde jag pilgrimslivet vid den heliga Gangesfloden. Sedan reste jag norrut, till staden Darjeeling, som ligger vid foten av Himalaya. Mest känd är nog Darjeeling för sitt fina the.

Resans huvudmål var besöket i Sikkim, det forna lilla kungariket i Himalaya. Första anhalten blev Pelling dit jag kom med jeep på slingrande bergsvägar från Darjeeling. Nästa anhalt blev den lilla staden Yuksom med sin vackra natur, flera vackra tempel och ett aktivt munkliv, därefter besökte jag Gangtok, Sikkims huvudstad och som sista destination besökte jag staden Namchi i den södra delen av landet.

Resan var fylld av intressanta och spännande möten med människor, besök på historiska platser och vandringar i vacker natur. Under denna resa besökte jag platser i delstaterna Västbengalen, Bihar, Uttar Pradesh och Sikkim.

Allmänt om resan

Ganska precis på minuten 24 timmar efter att väckarklockan ringt där hemma landade planet från New Delhi på flygplatsen i Dum Dum utanför Kolkata (Kalkutta). Då var en lång och ganska seg resa äntligen slut. Immigrationsprocessen gick snabbt och jag gick ur ankomsthallen för att få tag på en taxi till hotellet. I ”vanlig” indisk ordning ”överfölls” jag av flera män som ville köra mig till centrum.  En man ”förföljde” mig ända fram till disken där man köper en resa med en förbetald taxi. In i det sista berättade han om hur besvärligt det skulle bli om jag inte åkte med honom, och hans pris Rs 390:- till hotellet var oslagbart. Jag betalade Rs 235:- i luckan för transporten till hotellet. Då sade mannen som ville att jag skulle åka med honom ”Nu får du åka vanlig taxi, med mig hade du fått åka privatbil”.

Mitt besök i Indien inleddes med en ”typisk indisk” situation som är lätt att falla för om man inte varit i landet tidigare! Trots att jag inte sovit på nästan 26 timmar gick jag direkt ut på stan´ för att acklimatisera mig efter att jag installerat mig på Broadway Hotel i BBD Bagh.

Reseplanering

Det är nästan lika spännande att planera en resa som att göra den! När jag bestämde mig för att resa till Sikkim ville jag också besöka andra platser på vägen dit. Som hjälp vid planeringen av resan använde jag mig av guideboken från Lonely Planet och Internet. Start- och slutdestination skulle vara Kolkata eftersom det finns en internationell flygplats i staden och bra tågförbindelser till och från den.

När jag efter lite ”snickrande” var färdig med reseupplägget hade jag bestämt mig för att fortsätta från Kolkata till den lilla staden Bishnupur och därefter vidare till Bodhgaya, Varanasi, Darjeeling och att göra en femton dagars rundresa i Sikkim.

Jag åkte tåg mellan Kolkata – Bishnupur – Gaya – Varanasi och New Jalpaguri samt från Siliguri till Kolkata. Mellan Gaya och Bodhgaya åkte jag autoriksha och mellan Darjeeling och Pelling i Sikkim med jeep. I Sikkim förflyttade jag mig mellan de platser jag besökte med jeepar. Från Namchi till Siliguri åkte jag också jeep. De flesta transporterna kunde genomföras helt utan problem. Tågförseningarna var dock många och ibland väldigt långa.

Hur resan blev kan du läsa om här nedan.

Flygresan

Resan från Göteborg till Kolkata via Frankfurt och New Delhi gick problemfritt. Hemresan från Kolkata till Frankfurt likaså, men resan från Frankfurt till Göteborg blev besvärlig på grund av det askmoln som plötsligt spred sig över kontinenten från Island. Jag tvingades stanna en natt i Frankfurt på grund av inställda flyg till Göteborg och Köpenhamn. Andra dagen i Frankfurt fick jag efter många timmars köande på flygplatsen en tågbiljett, betald av Lufthansa, mellan Frankfurt och Göteborg. Efter fyra tågresor, en bussresa, en resa med färja, en resa med privatbil från Halmstad till Göteborg och en resa med sista lokalbussen från Göteborgs Central till stadsdelen där jag bor med ankomst 03.50 var jag äntligen hemma efter nästan 24 timmars resande från att jag lämnade hotellet i Frankfurt!

Flygsträckan Kolkata – Frankfurt är cirka 7 400 kilometer och tog lite drygt 9 timmar att flyga.

Säkerhet

Så här skriver UD på sin hemsida den 27 april, 2010:

Det är förhållandevis säkert för utlänningar att resa och vistas i Indien. Som i många länder förekommer dock rån och stölder. Resenärer uppmanas att vara särskilt försiktiga på bussar och tåg då en stor del av de stölder som drabbar svenska turister just sker ombord på dessa färdmedel. Särskilt utsatt för stölder är tåglinjen mellan New Delhi och Varanasi. På senare tid har utländska kvinnor allt oftare råkat ut för trakasserier och våld, särskilt på turistorter.

Själv tycker jag att Indien är ett land man kan resa i utan att känna någon form av rädsla eller otrygghet. Ett visst mått av sunt förnuft bör man dock iaktta, som alltid, även när man reser runt i Indien. Jag har aldrig råkat ut för någon form av övergrepp under mina fem resor i Indien. Besök Indien utan rädsla! Det som kan kännas ”jobbigt” är den stora fattigdomen man ser överallt och de många tiggarna man möter.

För aktuell information om säkerhet mm se UD:s information   Din resa utomlands

Prisnivå

Det går att resa till mycket låga kostnader i Indien eftersom det är mycket billigt om man bor på enklare hotell, äter på restauranger dit lokalbefolkningen går eller på gatuserveringar, åker med lokala bussar och i de lägre tågklasserna.

Själv hade jag som målsättning att betala max. cirka SEK 100:- (Rs 500:-) per natt för ett hotellrum. I detta prisläge får man bra rum med egen dusch och toalett. I de mindre städerna ligger priset på cirka Rs 350 (SEK 70:-) till Rs 400 (SEK 80:-) för ett rum med denna standard. Det går att få tag på hotellrum för Rs 200 – 250 (SEK 40:- till 50:-) per natt, men då får man inte ställa några krav på rummet och ofta räkna med att dela dusch och toalett med andra hotellgäster. Kommer man i en krissituation duger även dessa rum….

För Rs 150 – 200 (SEK 30:- – 40:-) får man en bra lunch eller middag med till exempel kyckling och en stor öl till. Äter man på matserveringar på gatan, som oftast har fräsch och god mat, kan man äta en snabblunch för bara några kronor.

Att åka metro i Kolkata kostade sällan mer än Rs 4 (SEK 0.80) för en enkelresa. I vissa städer kan man åka cykelriksha eller autoriksha som är billiga transportmedel.

Åker man tåg i lägsta klassen är det oerhört billigt. Jag valde alltid Second Class AC sleeper på mina långresor vilket innebar att jag fick plats i en luftkonditionerad andra klass sovvagn, lite dyrare än lägsta klassen men betydligt komfortablare. Sträckan Varanasi – New Jalpaiguri (703 km) kostade Rs 1546:- (SEK 300:-) och sträckan Siliguri – Kolkata (574 km ) kostade Rs 1530:- (c:a SEK 300:-).

Att åka tåg är bekvämt och trevligt. Som västerlänning får man lätt kontakt med indiska medresenärer.

Kostnaderna att resa i Indien borde inte vara avskräckande för någon!

Resa till Indien

Kolkata (Västbengalen)

Kolkata, eller som staden hette tidigare Kalkutta, är Indiens näst största stad med cirka 15 miljoner invånare och för många känd som en stad med stor fattigdom, omfattande slum samt Moder Theresas hjälpinsatser för fattiga och sjuka. Moder Theresa finns inte längre men, fattigdomen och slummen finns kvar även om Kolkata på senare tid fått en viss ekonomisk utveckling som visar sig i, bland annat, att nya och moderna förstäder växer upp.

Enligt legenden föddes Kolkata när den hinduiska gudomligheten Vishnu stoppade gudomligheten Shivas, i sin roll som Förstöraren, dans som skulle tillintetgöra Världen. Han såg till att de femtioen delar som Sati, Shivas döda hustru, delats i kastades ut över Indien. En av hennes tår hamnade i Kalikata, nu stadsdelen Khaligat, där ett tempel byggdes till hennes ära. Det är Kolkatas heligaste hinduiska tempel.

När den brittiske köpmannen Job Charnok kom hit år 1686 var Kalikata, trots sin religiösa betydelsefullhet, en ganska betydelselös landsortsstad. Sedan dess har staden vuxit och blev sedermera det brittiska Indiens huvudstad. År 2001 bytte Kalkutta namn till Kolkata.

Kolkata,  ”staden som aldrig sover”, har för sin storlek förhållandevis få sevärdheter, det  intensiva folklivet är en av de stora sevärdheterna . Som hjälp att utforska staden kan man ta hjälp av tunnelbanan för att komma till de olika sevärdheterna. Det går fort men var beredd på en ”packad åktur”. Det är ofta otroligt trångt på Kolkatas metro. Man kan även åka buss eller taxi i staden.  Förutom att det går snabbt att förflytta sig med metron så är det billigt. En enkelresa går sällan på mer än Rs 4, dvs  SEK 0.80:-!

Några av stadens sevärdheter jag tittade på var Victoria Memorial, stadens mest berömda byggnad som uppfördes för att hedra drottning Victorias diamantjubileum som regent år 1901. Byggnaden stod dock färdig först 20 år efter hennes död.  Eden Garden är en park som erbjuder lugn och ro när man vill komma från trafiken och larmet ett tag. Här finns även en vacker burmesisk pagod att titta på. I anslutning till parken ligger den mäktiga Ranji Stadium som är hemmaarena för stadens favoriter, cricketlaget Kolkata Knigths. Babu Ghat ligger strax väster om Ranji Stadium och är en av de platser som Kolkatas invånare söker sig för att söka bot i den heliga floden Hoogly. Här finns många gudabilder att fascineras av. High Court, Kolkatas högsta domstol, passerade jag när jag promenerade tillbaka till hotellet. De gamla vackra byggnaderna uppfördes på 1870-talet och har kompletterats med nyare.  Town Hall är en annan vacker byggnad nära High Court. Raj Bhavan är en pampig byggnad uppförd av engelsmännen i början av 1800-talet åt en rik familj. Idag är det bostad åt Västbengalens guvernör och stängt för allmänheten. Dock får man fotografera den vackra byggnaden genom den stora grinden om man frågare vakterna. Kalitemplet i Kalighat är stadens heligaste hindutempel och dagens tempel byggdes år 1807. Över veckosluten kommer mängder med  människor hit för att be och för att offra till gudinnan Kali genom att hänga blomsterkransar på hennes staty, promenera med blomsterprydda killingar eller för att låta halshugga en get till hennes ära. När geten är halshuggen tar slaktare, en speciell kast, vid för att stycka getkroppen och efter det är köttet heligt. Tyvärr råder fotograferingsförbud inne i templet.

I anslutning till Kalitemplet ligger Nirmal Hriday som är den byggnad som Moder Theresa använde sig av för att hjälpa fattiga och döende. Verksamheten är fortfarande i full gång trots att hon själv inte längre driver den. Nära Kalitemplet och Nirmal Hriday ligger Kalighat Road som är en aktiv marknadsgata med ett intensivt folkliv. Shanagar Ghat, som också ligger nära Kalitemplet, är en plats dit människor kommer för att hedra sina döda. Det är en så kallad ”burning ghat” där man kremerar avlidna. Vid ghaten finns många vackra gudastatyer och folklivet brukar vara intressant.

Fort Williams, var engelsmännens försvarsanläggning som uppfördes på 1750-talet. Den är idag stängd för allmänheten och kan därför bara studeras på håll. Den vaktas av mycket ambitiösa vakter som kommer springande så fort en turist närmar sig för att mota bort personen.

Howrah Bridge, den 705 meter långa bron över den heliga Hoogly River, är ett av Kolkatas landmärken. Bron är en av världens mest trafikerade, både när det gäller bil-, såväl som gångtrafik. Väster om bron ligger den gigantiska Howrahs järnvägsstation dit hundratusentals resenärer söker sig dagligen. Öster om bron ligger Mullik Ghat blomstermarknad där ett besök är en stor upplevelse. Det är få marknader som kan uppvisa ett så intensivt och färgfullt folkliv som denna.  Här trängs blomsterköpare med  -försäljare och män som springer med blommor till florister som skall göra någon dekoration av de vackra blommorna.

Stadsdelen Kumartuli är känd för sina skulptörer av statyer som används under den årliga Durga-festivalen (september). Av den lera som hämtas upp ur den heliga Hoogly-floden skapas de mest fantastiska statyer som efter festivalen kastas tillbaka i floden så att de kan återgå som den lera de en gång varit. Tusentals statyer, stora och små, används varför skulptörerna är sysselsatta, i stort sett hela året om. Skulptörerna verkar inte ha någonting emot att ta emot besökare och det är intressant att följa deras arbeta från att de bygger upp skulpturerna med hjälp av ett skelett gjort av bambu, sedan täcker dessa med lera, finputsar dem tills de målas i starka färger. Andra tillverkar prydnadsdetaljer till statyerna. Dessa hantverkare är verkliga konstnärer!

Tipu Sultans moské ligger i området som kallas för BBD Bagh. Här finns inte speciellt många sevärdheter. En av dem jag tittade på var denna vackra moské som nästan helt döljs av små affärer och byggnader från gatusidan. På innergården är det däremot luftigt och man får som besökare även gå in i moskén.

Mina två sista dagar innan hemresan tillbringade jag åter i Kolkata. Det hade nu blivit betydligt varmare än det var när jag kom dit drygt fyra veckor tidigare, nu låg temperaturen runt +40 grader C eller lite över. Vid dessa temperaturer känner man ingen större lust att vandra runt några längre sträckor men jag tog mig ändå tillbaka till Kumartuli, stadsdelen där skulptörerna håller till och dessutom besökte jag ett jaintempel nära East Canal Road.

En av de största sevärdheterna är Kolkatas folkliv, som i stort sett pågår dygnet runt. Det kan man aldrig få nog av att studera!

Bishnupur (Västbengalen)

Bishnupur är en liten stad efter indiska mått med cirka 62 000 invånare, några timmars tågresa nordväst om Kolkata. Efter den aldrig tysta storstaden Kolkata var Bishnupur en riktig oas.

Bishnupur är berömd för sina terrakottatempel som inte lär ha någon motsvarighet i Indien. Staden var Malla-kungarnas huvudstad från 1500-talet till tidigt 1800-tal. Det var under denna period templen byggdes. Bishnupur hör inte till de stora turistmålen för västerlänningar, vilket jag märkte under mitt besök då jag bara såg ytterligare en ”viting”. Under mina två dagar hann jag med att titta på de mest berömda templen och även göra en vandring bland jordbrukare på landsbygden.

Det finns säkert flera hundra tempel i olika kondition. De mest sevärda och berömda har man rustat upp och bland dem är Ras Mancha, Jor Bangla, Madan Mohan och Shyam Rai, alla med sin speciella arkitektur. Majoriteten av templen var vackert dekorerade med olika skulpterade bilder.

Lika intressant som att titta på templen var att promenera runt på landsbygden och se folk i olika arbetssituationer; risarbetare, potatisbonden, potatisplockerskorna, kvinnorna som satt och knådade kospillning till stora kakor som man sedan trycke upp på husväggarna för att torka. ”Kakorna” används sedan som bränsle. På sina ställen ägnade män sig åt att konstbevattna åkrar med hjälp av en hävstångspump som de stod och trampade på. I dammar stod kvinnor och tvättade kläder medan männen badade! Indien är ett riktigt ”macholand”.

Bodhgaya (Bihar)

Den lilla staden Bodhgaya, cirka 35 000, invånare är en av buddhismens viktigaste platser. Det var här Buddha kom till insikt om livets mening för cirka 2 600 år sedan. Hundratusentals pilgrimer söker sig därför till Bohgaya årligen och därför har alla länder där buddhismen spelar en viktig roll låtit bygga vackra tempel här. Bodhgaya måste nog vara en av världens tempeltätaste städer!

Närmaste järnvägsstation ligger i staden Gaya, cirka 15 kilometer norr om Bodhgaya. Jag kom till Gaya klockan 03.15 på morgonen på grund av att tåget var nästan två och en halv timmer försenat. Den ende ”vite mannen” om klev av i Gaya var jag och jag kände mig lite som ”Det steg en man av tåget”, en gammal västernklassiker. Det sista konduktören sade till mig innan jag steg av tåget var: ”Åk inte till Bodhgaya mitt i natten. Det är väldigt farligt”. Jag försökte därför få tag på ett hotellrum med hjälp av en ung man med autoriksha. Han lurade mig ganska ordentligt på taxan, småpengar efter svenska förhållanden men han tog naturligtvis chansen att lura en turist astt betala mer än nödvändigt. Utan framgång provade vi på att få rum på två hotell varför jag bestämde mig för att hålla mig vaken i ytterligare ett par timmar tills solen gick upp så att jag kunde fortsätta till Bodhgaya. Väntetiden tillbringade jag på en restaurang typ ”hål i väggen”. Passade på att äta frukost som bestod av ris, linser och potatis. Inte den godaste frukosten jag ätit…….

Klockan 06.00 förhandlade jag fram ett pris med en förare till en autoriksha för en körning till Bodhgaya. Vi enades om Rs 100:-, cirka SEK 17:- . I Bodhgaya blev jag avsläppt cirka 1 kilometer från hotellet jag bokat. För att komma dit bestämde jag mig för att ta en cykelriksa. Mannen som skulle ta mig till hotellet visste precis var det låg sade han. När han cyklat cirka 3 kilometer och pekade på ett hotell såg jag direkt att det inte var det hotellet jag bokat. Han frågade efter ”mitt” hotell och efter 15 min kom vi dit. Jag checkade in och gick sedan direkt till stadens största sevärdhet, Mahabodhi templet.

Det ursprungliga Mahabodhi templet byggdes på 500-talet på den plats där Buddha satt under banyanträdet och fick insikt om livets mening för cirka 2 600 år sedan. Templet förstördes av invaderande muslimer på 1 000-talet men återuppbyggdes och har sedan dess renoverats och byggts till. Den senaste stora renoveringen ägde rum på 1880-talet.

Templet toppas av en vackert ornamenterad pyramidformad spira som innehåller en två meter hög förgylld staty av Buddha. Det mäktiga Mahabodhi templet finns idag upptaget på UNESCO:s världsarvslista.

Då ett stort antal pilgrimer besöker Mahabodhi templet förekommer många religiösa aktiviteter runt detta som kan vara intressant att studera. Pilgrimer som prostrerar sig, det vill säga står upp med händerna över huvudet, läser sitt bönemantra och lägger sig ned på marken, detta upprepas i ibland i timtal. Vid mitt besök var många pilgrimer från Sri lanka här och de bar ett gyllene tygstycke runt templet i flera varv innan de satte upp det under det heliga banyanträdet. Tibetanska munkar satt och bad eller mediterade på olika platser runt templet, ibland använde de sig även av pärlor och en liten bricka. Blomsteroffer förekom och många pilgrimer samlade nedfallande löv från det heliga trädet. Här fanns även några patetiska västerlänningar som hade klätt sig på indiskt vis och försökte föreställa troende buddhister.

I Bodhgaya finns även många andra vackra tempel att besöka som är byggda av länder där en stor del av befolkningen är buddhister.  Några av dem som jag besökte var det enkla, men vackra japanska templet, Det bhutanesiska templet är målat i starka färger och rikligt dekorerat. Det thailändska templet med sina svängda tak och förgyllda spiror omgivet av en välskött trädgård är ett av de finaste i Bodhgaya. Även det tibetanska templet och klostret är mycket sevärda då dessa är vackert dekorerade och mycket välvårdade. Till sevärdheterna hör också den 25 meter höga statyn av Buddha som invigdes av Dalai Lama år 1989, Den lär innehålla 20 000 små bronsstatyer av Buddha.

Varanasi (Uttar Pradesh)

Man tror att Varanasi varit bebott ända sedan 1 200-talet före Kristus och är därmed en av världens äldsta kontinuerligt bebodda städar. Staden har under historiens gång även kallats för Kashi och Benares. Afghanska erövrare förstörde stora delar av staden på 1300-talet efter Kristus och på 1600-talet lät stormogulen Aurangzeb, son till Shah Jahan som byggde Taj Mahal, förstöra nästan alla stadens tempel. Varanasi har rest sig efter all förstörelse och förblivit staden vid den heliga floden Ganges dit pilgrimer söker sig. Idag har Varanasi cirka 1.3 miljoner invånare. Det finns förmodligen få städer i världen som, på sitt sätt, är så brutala som Varanasi där liv och död lever sida vid sida helt öppet och där människors kamp om tillvaron syns så öppet.

Jag kom till Varanasi med tåget från Bishnupur, cirka tre timmar försenad. Redan ute på perrongen möttes jag av män som raggade kunder för transport till hotellet, en man var speciellt påträngande och ”hängde” sig på mig. Han ville köra mig tillhotellet med sin autoriksha och tjatade på mig hela vägen ut genom stationsbyggnaden att jag skulle åka men honom. Jag var ordentligt trött på hans tjat och blev nästan glad när det dök upp fler män som erbjöd mig transport till hotellet för nu försköts hans fokus på att bevaka mig mot konkurrenter istället och det uppstod någon form av gruff förstod jag.

När jag kom fram till kassan betalade jag min transport och valde en förare som varit med bland dem som tillkom på slutet. Då blev den förste mannen så arg att han flög på den förare jag valt och började slåss med honom. Medan de båda kombattanterna rullade runt på gatan valda jag åter en ny förare och kom iväg till hotellet. Detta var ett första smakprov på den hårda överlevnadskampen i Varanasi!

Mina tre dagar i Varanasi ägnade jag största tiden åt att uppleva pilgrimslivet vid den heliga floden Ganges. Jag steg alltid upp tidigt, mellan 05.00 0ch 05.30, och gick direkt ned till floden för att se soluppgången. Innan den står präster på plattformar där man med en brinnande eld i en hållare formad som en kobra, en symbol för guden Shiva, hälsar den uppgående solen välkommen. En morgon före soluppgången hyrde jag en båt och blev rodd för att kunna titta på pilgrimslivet från floden, som är en helt annan upplevelse än att vistas bland pilgrimerna.

Utefter Ganges finns ett flertal så kallade ghats, stentrappor. Den viktigaste av dem är Dasaswamedh ghat dit en mycket stor del av människorna som skall utföra sin morgonritual kommer. Runt denna flockas heliga män, massörer, försäljare av blomsteroffer, matförsäljare etc., präster och mängder av tiggare. Du blir fullständigt ”bombarderad” av alla dessa människors erbjudanden. Jobbigast var nog massörerna som alltid sprang fram och började ta på mig för att få sälja sina tjänster, eller så kom de fram med ett vänligt leende på läpparna, sträckte fram handen och sade ett trevligt ”Good Morning, Sir”. Innan jag lärt mig att reflektionsmässigt inte besvara hälsningen hade jag omedelbart en annan hand på axel som började massera mig och som följdes av ”Good massage Sir, only 10 rupies.”

På trappstegen ned mot Ganges var det fullt med människor som väntade på att gå ned i vattnet och utföra sina ritualer eller sådana hade varit i floden och stod där med flodvattnet rinnande från de blöta kläderna. Bland dem sprang försäljare av blomsteroffer, de flesta flickor i 10-12 årsåldern.

I det enormt smutsiga flodvattnet stod människorna; kvinnorna fullt påklädda, ofta i vackra saris, medan männen badade i kalsonger. De började sin ceremoni med att föra samman händerna över huvudet och blicka mot öster, mot solen. Sedan öser de vatten över huvudet med kupade händer innan de sänker ned kroppen i vattnet. Därefter tar de vatten i sin mun, ofta dricker de av det starkt förorenade vattnet och många fyller en plastdunk med det heliga vattnet för att ta det med sig hem. Att någon överlever detta är en gåta för två av ghatsen är så kallade ”burning ghats”, platser där man kremerar döda. Askan från dessa hälls ut i Ganges bara några hundra meter uppströms de andra ghatsen. Ibland flyter lik förbi de badande människorna då alla döda inte bränns.

När man fullföljt sin morgonceremoni går man kanske till en präst och blir välsignad, köper mat av någon försäljare eller äter sin medhavda mat. Några låter av religiösa skäl en man raka håret av sina barn, både flickor och pojkar. Alla, tror jag, besöker något eller några av de många templen i Varanasi. Speciellt välbesökt är ”The Golden temple” som är det populäraste bland hinduerna. Det byggdes år 1776 och är tillägnat guden Shiva i hans roll som Universums herre.

Ghatsen längs Ganges är många. Det finns några som anses vara viktigare än andra. Några av dem är Dasaswamedh Ghat, vilket betyder att detta är platsen där guden Brahma offrade tio hästar. Här är pilgrimslivet som livligast och mest omfattande och här förekommer också den största kommersen. Trapporna ned till ghaten är fylld med tiggare.

Andra viktiga eller intressanta ghats är, bland annat, söder ifrån sett; Assi ghat som är den sydligaste huvudghaten och ligger där floden Assi flyter in i Ganges, Tulsi ghat är uppkallat efter en hinduisk 1500-tals poet, vid Bachraj ghat ligger tre jaintempel, vid Shivalag ghat finns en vacker nepalesisk byggnad, Harischandra ghat är en så kallad ”burning ghat” här utförs kremeringar på bål vid flodstranden, men också med elektriska ugnar. Det är också en av de äldsta ghatsen. Mansarowar ghat har byggts av maharadjan Man Singh av Jaipur och är uppkallad efter den heliga sjön i Tibet. Vid Munsig ghat finns flera vackra byggnader och är ett populärt fotomotiv. Norr om Dasaswamedh  ghat ligger Man Mandir ghat med sina fina palats. Vid Mehr ghat finns ett vackert gammalt nepalesiskt tempel.

Manikarnika ghat är huvudghaten när det gäller kremeringar. Här brinner likbålen dygnet runt och röken från dem sprider sig över de omkringliggande byggnaderna. Första natten i Varanasi bodde jag på Scindhia Guesthouse, vilket jag absolut inte kan rekommendera, som ligger några hundra meter från Manikarnika. Röken från kremeringarna nådde ända in i mitt hotellrum och jag kunde höra dödsmässorna till långt in på natten. En omskakande upplevelse! Den som vill kan få ställa sig på en balkong med vy över Manikarnika ghat och studera kremeringsceremonierna. När jag var där brändes, eller förbereddes, ett tjugotal kroppar för kremeringar. En otäck, omskakande och obehaglig upplevelse som även väcker till eftertanke om livets förgänglighet. Avlidna gravida kvinnor, barn, människor med vissa sjukdomar eller som dött av ormbett kremeras inte. Dessa binds fast på stora stenskivor och sänks i Ganges, inte långt från platser där människor badar eller dricker vattnet. Ganska ofta händer det att kropparna lossnar och flyter då fritt omkring i floden tills djur, fiskar eller förruttnelseprocessen gjort sitt.  Om någon avlidit av ormbett läggs kroppen på en flotte som sedan får flyta tills den når havet för att inte förorena Ganges.

Norr om Manikarnika ghat ligger Scindhia ghat som byggdes på 1830-talet. Den överdimensionerade ghaten med sitt vackra tempel sjönk delvis ned i den mjuka flodbädden.  Ram ghat byggdes av en maharadja från Jaipur. Panchganga ghat är uppkallat efter platsen där man tror att fem floder möttes. Här ligger också Aurangzebs moské.

Det finns flera ghats, men dessa är några som jag besökte.

Varje kväll kl 19.00 hålls en puja, vid Dasaswamedh ghat, en religiös ceremoni. Jag gick hit tre kvällar i rad för att uppleva denna vackra ceremoni som börjar med att sju präster står vid stranden av Ganges och sedan går upp till sina respektive platser som blivit dekorerade med rosen- och tagetesblad. En överstepräst börjar värma upp publiken, åtskilliga tusen, med att få den att klappa i händerna.  Därefter kommer en vacker sång och sedan börjar prästerna utföra själva pujan. De tänder rökelser och svänger dem i luften, ringer i klockor, svänger pyramidformade ljusstakar med brinnande ljus och tänder eldar i hållare utformade som kobror, guden Shivas symbol. Sedan svänger man plymer av påfågelfjädrar och en annan plym. Hela tiden spelas musik och en man sjunger vackra sånger, ofta sjunger publiken med i dessa. Under hela den cirka 45 minuter långa ceremonin ringer klockor. Jag upplevde pujan som mycket magisk och suggestiv. En upplevelse som jag aldrig kommer att glömma! ”Lilla” jag, sittandes vid den heliga Gangesfloden i den ljumma natten tillsammans med tusentals indier.

Ett hotell jag vill rekommendera för den som kommer till Varanasi är det lilla Teert Guesthouse. Det är rent, billigt och personalen som arbetar här är mycket trevlig och hjälpsam.

Mina tre dagar i Varanasi tog slut alldeles för fort, även om jag kämpade med hettan under dessa (+45 grader C som varmast). Med tåg tog jag mig till New Jalpaiguri (åtta timmar och trettio minuters försening). Därifrån åkte jag med cykelriksha till Siliguri varifrån jag tog en jeep till Darjeeling, vid foten av Himalaya.

Darjeeling (Västbengalen)

Från Varanasi tog jag tåget till New Jalpaiguri, som är en stor järnvägsknut. Tåget lämnade stationen Moghul Serai, cirka två timmar försenat, och nu hade jag en tretton timmar lång tågresa framför mig, enligt tidtabellen. I själva verket blev resan hela 21 timmar lång på grund av ytterligare tågförsening under resans gång. Trots att tågresan tog lång tid gick den ändå ganska fort eftersom jag hade trevligt ressällskap.

Meningen var att jag skulle fortsätta med ytterligare en cirka 8timmar lång tågresa från New Jalpaiguri till Darjeeling med det så kallade ”Toy train”, som är resa med ett lite ånglokomotiv på en smalspårig järnväg upp i bergen. Detta tåg hade dock långt före min ankomst från Varanasi lämnat stationen varför jag fick ta mig till Siliguri med en jeep till Darjeeling. Darjeeling skulle bli min bas under de närmaste dagarna. Jeepfärden tog två timmar och gick på skumpiga vägar upp till staden som ligger på 2 134 meters höjd.

Darjeeling var fram till 1780 en del av Sikkim. Därefter intogs staden av den nepalesiska folkgruppen Gorkha, som fick ett starkt fäste.  År 1816 tog britterna kontroll över Darjeeling men lämnade ganska snabbt tillbaka staden till kungen av Sikkim under förutsättning att britterna skulle få kontroll över eventuella framtida gränskonflikter. Senare hyrde kungen ut området till britterna och år 1853 blev Darjeeling en så kallad ”hillstation”, en plats dit britterna sökte sig på sommaren när värmen blev för stark i låglandet. Efter den indiska självständigheten blev Gorkha en stark politisk kraft i Darjeeling och krävde på 1980-talet att få bilda en egen stat, Gorkhaland. Kampen för ett Gorkhaland pågår med full kraft och viss självständighet har uppnåtts. Protestaktioner och olika politiska påtryckningar förekommer dock ofta.

Jag hade stora förväntningar på mitt besök i bergsstaden Darjeeling. Härifrån skulle jag få de första vyerna över de snöklädda bergen i Himalaya och här hoppades jag på frisk luft för att andas ut avgaserna från låglandets storstäder. Så blev det tyvärr inte. Regn, åskväder och tjock dimma förhindrade vackra vyer och den hårda trafiken i staden skapade starkt förorenad luft i den nedre delen av staden. Jag stannade därför en dag mindre än beräknat i Darjeeling.

Runt Darjeeling ligger flera teplantager man kan besöka. Teet från Darjeeling är världsberömt för sin fina kvalitet. Plantagerna var dock stängda under mitt besök varför jag fick nöja mig med att studera växtplatserna som alltid ligger på bergssluttningar.

För att utnyttja mina dagar i Darjeeling, trots det dåliga vädret, passade jag på att besöka några av stadens sevärdheter.

”Hjärtat” i Darjeeling är torget Chowrasta högt uppe på den bergskam som staden är uppbygg omkring. Här är folklivet intensivt och härifrån går ”The Mall” som är en gata full med affärer och restauranger. Inte långt från Chowrasta ligger det lilla hotellet Hotel Tranquillity med ett lärarpar som ägare. Jag kan på det varmaste rekommendera detta hotell för dess trevliga ägare och personal samt de rena rummen, vilket inte alltid är vanligt när man bor på budgethotell i Indien.

Observatory Hill är ett litet berg, heligt för både buddhister och hinduer. Här finns ett par tempel och en helig grotta samt många böneflaggor. Ett besök här är givande då man i templen, förmodligen de enda i Indien, kan se hinduer tillbe sina gudar samtidigt som buddhistiska munkar sitter i templen och läser sina böner. Förr låg här klostret Dorje Ling som har gett staden sitt namn. Templet Dhirdam Mandir är en kopia av hinduernas heligaste tempel i Nepal, Pashuputinath. Buthia Busty gompa, ett tibetanskt kloster, har kanske det vackraste läget av alla stadens med fina bergsvyer (som jag dock aldrig fick se). Lloyd Botanical Gardens är staden välskötta (efter indiska mått) botaniska trädgård med växter från Himalaya. Vid mitt besök blommade bland annat rhododendronträd.

Min kanske intressantaste upplevelse i Darjeeling blev besöket i de Tibetanska Flyktingarnas Centra  för Självhjälp. Här kan man studera tillverkning, och givetvis köpa, av de vackra tibetanska handknutna mattorna; från att ullen tvättas, torkas, kardas, spinns, färgas och till slut används av kvinnorna som knyter mattorna. Jag också tillfälle att samtal med en tibetansk man som flytt från sitt hemland på 1970-talet.

Efter tre dagar lämnade jag Darjeeling på grund av det dåliga vädret med förhoppning om att det skulle bli bättre i Sikkim, tyvärr hade jag mycket dåligt väder även där under mina fyra första dagar.

Sikkim, Indiens minsta delstat

Något om Sikkims historia

Folkgruppen Lepcha räknas som Sikkims ursprungliga invånare. De kom hit från Assam eller Burma på 1200-talet och följdes av folkgruppen Bhutia (Khambas) som flydde undan religiösa förföljelser i Tibet på 1400-talet. År 1641 kröntes Sikkims första kung i Yuksom, som också var landets första huvudstad. Under sin storhetsperiod omfattade Sikkim östra Nepal, övre Bengalen och Darjeeling. En stor del av kungariket förlorades senare i krig till Nepal och Bhutan. Engelsmännen infiltrerade Sikkim år 1835 genom att muta den dåvarande kungen till att överlåta Darjeeling till det Brittiska Östasiatiska Kompaniet. Tibet, som ansåg Sikkim vara en lydstat under dem, protesterade häftigt. Spänningarna mellan britterna och Tibet ökade vilket resulterade i att brittiska trupper under ledning av Francis Younghousband invaderade landet. Sikkims siste kung regerade mellan åren 1963 och 1975 då indiska regeringen avsatte honom efter att landets nepalesiska befolkning revolterat. Än idag försöker denna folkgrupp få tillstånd ett fritt Gorkhaland, självständigt från Indien. Genom olika protestaktioner har Sikkim fått ett visst självstyre

Geografiskt sett är Sikkim mycket litet, bara cirka 80 kilometer från öst till väst och cirka 100 kilometer från norr till söder. Trots detta tar det lång tid att förflytta sig genom delstaten på grund av höjdskillnaderna och de smala, slingrande vägarna upp eller ned för bergen.

För att besöka Sikkim behövs ett specialtillstånd som enklast ansöks om tillsamman med visum till Indien, annars går det att ordna på olika platser i Indien också. Vissa delar av regionen är stängda för turister. Vanligast är att man får ett femton dagars visum, som kan förlängas.

Pelling

Första anhalten i Sikkim för min del blev det lilla samhället Pelling i västra Sikkim. Pelling, 2 083 m ö h, är mest känt för sitt fina läge med fantastiska vyer över världens tredje högsta berg Kanchendzongha, 8 586 m ö h. Det skulle dock dröja ända tills avresedagens morgon innan jag äntligen fick se berget. Hotellpersonalen väckte mig före klockan sex och talade om att nu kunde jag få se Kanzendzongha! Jag gick ut på balkongen och rakt framför mig låg det fantastiska berget i flödande morgonsol. Vilken vy! Bara ett par timmar senare var berget insvept i ett tjockt molntäcke och på eftermiddagen regnade det igen.

Eftersom regn, åskväder och tjock dimma präglade mina tre dagar i Pelling försökte jag förvalta dessa genom att besöka sevärdheterna i närheten av samhället.

Pemayangtse klostret är byggt år 1705 och därmed ett av Sikkims äldsta. Här fick jag uppleva munkarnas vackra morgonbön med att munkar blåste i flera meter långa mässingstrumpeter och snäckor. Därefter samlades de inne i den stora bönesalen där man läste sina bönemantran, blåste i trumpeter, slog på trummor och cymbaler. Suggestivt och mäktigt att sitta bland munkarna!

Bara lite drygt 15 minuters vandring från Pemayangtse klostret ligger Rabdense, lämningarna efter det som var Sikkims andra huvudstad mellan åren 1670 till 1814. Här kan man studera ruinerna av ett slott, bostadskvarter och tempel.

Cirka 3 kilometer norr om Pelling ligger kloster Sangachoeling Gompa som är Sikkims näst äldsta byggt 1697 med fina muralmålningar. När jag besökte klostret rådde en tät dimma som gav klostret ett mystiskt utseende. Även här fick jag tillfälle att uppleva en morgonbön med trumpeter, trummor, cymbaler och munkarnas suggestiva böner.

Yuksom

Trots att avresedagen från Pelling börjat med strålande solksken och vackra vyer över Kanzendzongha regnade det åter på eftermiddagen när jag väntade på jeepen som skulle ta mig till det lilla samhället Yuksom, en gång Sikkims första huvudstad. Jeepresan tog nästan tre timmar på smala, krokiga och livsfarliga bergsvägar, som även blev hala av allt regn. Bara några timmar efter att jag kommit till Yuksom bröt ett åskväder ut vilket resulterade i ett strömavbrott från klockan 19 till morgonen dagen därpå. Nästa dag sken solen och den snöklädda toppen av berget Kabur syntes under några timmar innan soldiset fick den att försvinna.

I första hand är Yuksom, 1 780 m ö h, känt som startplatsen för vandringar till Kanzendzongha-massivet. Tyvärr hade jag inte tid för denna nio dagar långa vandring. Istället tittade jag på några av de sevärdheter som finns, till exempel Norbugang, Köningstronen, där Sikkims första kung kröntes år 1641. Den lilla sjön Kathok, på vägen till Kröningstronen, anses vara helig och i den togs vattnet som användes vid kröningen av den förste kungen. Runt sjön finns hundratals böneflaggor. Här finns också två ganska nybyggda gompor (tempel) som är värda ett besök. Den första, Ngadhak Changchub Choling, ligger på en höjd en liten bit utanför centrum. I den andra, Kathok Wodsallin Gompa, som ligger inne i Yuksom, höll munkar en tio (!) dagar lång böneceremoni när jag var där. Jag gick naturligtvis till templet för att titta, och lyssna, på den en stund.

Yuksoms största sevärdhet är Dubdi Gompa, Sikkims äldsta, byggd strax efter att Sikkims första kung kröntes. Det ligger vackert på toppen av ett berg.

Största behållningen under mina dagar i Yuksom var de fina vandringarna jag hade möjlighet att göra.

Naturen runt Yuksom är storslagen. Samhället är omgivet av höga skogsklädda berg, viss når upp till 3 000 meters höjd. På bergssluttningarna ligger små byar och tempel som man kan vandra till. Jag gjorde två fina dagsvandringar.

På den första vandringen började jag med att gå upp till Dubdi Gompa, Sikkims äldsta tempel, som man når genom en brant vandring uppför i cirka 45 minuter. När man väl kommit upp till Dubdi är det lätt att vandra vidare eftersom stigarna ofta löper parallellt med bergssidan. På vägen till byn Toshi hade jag imponerande vyer över dalgångar med byar, skogsklädda berg och ett vattenfall. Jag såg även en del blommor.

När jag kom till byn ”överfölls” jag genast av små barn som kom springande och ropade ”Namaste”, den sedvanliga hälsningsfrasen. Ett par pojkar i 10-12 årsåldern blev mina guider och visade mig runt i byn. Jag såg kvinnor, och en del män, som skalade rotfrukter, rensade ris, kom bärande på tunga bördor, planterade majs, passade barn eller arbetade på fälten. Pojkarna visade mig också sin skola. Många kvinnor hade prydnader i näsan. Under ett par timmar fick jag en fin inblick i hur vardagslivet kan getsalta sig i en bergsby.

Från Toshi fortsatte min vandring brant nedför till en by som heter Manthabou (ungefär) och här fick jag uppleva ungefär samma saker som i Toshi. Människorna var precis lika varmt välkomnande.

Tillbaka i Yuksom vid 14-tiden åt jag lunch och vandrade sedan ungefär två timmar på leden till Kanzendzongha-massivet. I början av leden går man genom en by i utkanten av Yuksom. Här träffade jag en flicka och hennes två småsyskon, 9 och 4 år, som skulle ut och hämta torra löv åt boskapen.

Leden gick längs en bergssida med imponerande vyer över en flod, höga skogsklädda berg och vackra dalgångar. Det sved lite i hjärtat att inte få gå den nio dagar långa vandringen in och ut till de snöklädda bergen! Jag fick nöja mig med de vackra vyerna och de många vackra orkidéerna som växte i stora kolonier utefter stigen.

Den andra dagen vandrade jag från Yuksom till byn Mansabung på en smal bergsstig med vackra vyer till den sidan av dalgången där jag vandrade dagen innan. Jag kunde se hur byarna Manthabou och Toshi låg högt uppe på bergssluttningen omgivna av vackra terrassodlingar. En tanke flög genom mitt huvud: ”Undrar hur det skulle vara att leva hela sitt liv på en bergssluttning?”

Mansabung ligger vackert på en bergsrygg med milsvid utsikt, byn är inte stor. Jag tippar att det bara bor ett par hundra personer i den. Byns hus ligger i stort sett efter en slingrande huvudgata och nedanför dessa ligger åkrarna på terrasser.

Såg några bybor som höll på att bygga ett hus, kvinnor som diskade eller tvättade vid vattenpumpar, en kvinna som sådde majskorn och en kvinna med en bärkorg på ryggen i vilken hon bar sitt barn. Jag pratade med ett par dagisfröknar som berättade att de hade hand om 36 barn mellan två och fem år gamla.

På kvällen gick åter till klostret för att titta på munkarna som skulle ha bönemöten i tio dagar. Jag hade hört deras mantran sedan jag kom till Yuksom. I väntan på att de skulle bli färdiga med sin bönestund fick jag vänta tillsammans med ytterligare sex västerlänningar. Det visade sig att detta var en grupp svenskar från Örnsköldsvik som reste runt i Sikkim på egen hand. När vi blev insläppta till munkarna blev vi också välsignade av den gamla laman. Det blev en fin avslutning på mitt besök i Yuksom!

Gangtok

Från Yuksom åkte jag jeep tillsammans med nio andra resenärer till Gangtok, Sikkims huvudstad. Det var åtskilliga gånger jag satt med hjärtat i halsgropen under färden för vägarna var smala och slingrande, på vissa ställen hade jordskred rivit med sig delar av vägen. Att mötas var ofta  omöjligt på den smala vägen för på ena sidan av den fanns alltid flera hundra meter djupa branter. En avkörning hade inneburit en garanterad död. Förutom vägens beskaffenhet, som får hjärtat att slå extra slag med jämna mellanrum, blir man inte lugnare av att chauffören av och till även sitter och talar i mobiltelefon med han kör!

Gangtok, Sikkims tredje och nuvarande huvudstad, ligger på mellan 1 400 och 1 700 meters höjd över havet. Staden är byggd på en bergsrygg och det är därför höjdskillnaderna är så stora, vilket gör det ganska tungt att vandra runt i den. Gangtok har cirka 32 000 invånare. Det finns få sevärdheter byggda av människor att titta på i staden, och det är en mitt tycke, en ganska ful stad med stora miljöproblem i centrum. Folklivet är däremot ganska intressant

Det jag tittade på under mina två dagar i Gangtok var, bland annat, stadens mest berömda kloster Enchey Gompa, byggt i början av 1900-talet, med sina fina muralmålningar. Jag fick även chansen att föra ett intressant samtal om jordens miljöproblem med en munk. Gangtoks berömda ”Flowershow” är en sevärdhet i mars/april  med många vackra orkidéer, både odlade och sådana som förekommer i vilt tillstånd i Sikkim. ”Pulsådern”, affärs- och gågatan Mahatma Gandhi Margh, med sitt folkliv är också en sevärdhet. Det

I den lilla byn Rumtek, cirka 26 kilometer väster om Gangtok, finns ett stort klosterkomplex byggt mellan åren 1961 och 1966 som ersätter ett kloster som låg i Tibet vilket kineserna förstörde under ”Kuturrevolutionen”. Det är hårt bevakat av beväpnade militärer för att stoppa eventuella protester mot att den 17:e Karmapa, en religiös ledare som flydde från Tibet år 2 000, inte får installeras här. Det sägs att indierna i rädsla för kinesernas reaktioner stoppar installationen. Klosterkomplexet är värt en utflykt från Gangtok.

Första dagen i Gangtok höll på att bli den sista dagen i mitt liv!

När jag kom tillbaka till hotellet jag bodde på, ett litet hyfsat hotell i budgetklassen efter indiska mått, skulle jag fotografera bakgården som mitt hotellrum vette mot, rummet låg på femte våningen. Anledningen till att jag ville fotografera den var för att visa hur fruktansvärt skräpigt människor har det runt omkring sig, trots en vacker fasad.

Jag ställde mig i sängen, öppnade ett av fönstren och lutade mig ut för att få en så bra bild som möjligt. Tittade på den som jag tagit, men var inte helt nöjd med den varför jag tog stöd mot det andra fönstret med vänster axel för att få en bättre bildvinkel. Jag tog för givet att fönstret var ordentligt reglat. Av min tyngd, när jag hade överkroppen halvvägs ute genom det andra fönstret, släppte fönsterhaken och det gick upp. Jag föll framlänges ytterligare en bit men fick tag i fönsterkarmen med höger hand innan jag ramlade helt och hållet.

Skräckkänslan inom mig kan inte beskrivas med ord när jag under en bråkdel av en sekund förstod att jag höll på att ramla ned på en innergård från femte våningen!

Kanske hjälpte besöken hos munkarna jag gjort under resan och den helige mannens välsignelse i Varanasi mig i denna stund?

Vad jag lärde mig av denna händelse var att jag inte alltid skall försöka optimera min fotografering utan att kolla säkerheten först!

Namchi

Det tar cirka tre timmar med jeep från Gangtok till Namchi. Precis som alltid får man en åktur på slingrande bergsvägar med vackra vyer, de kunde varit ännu mera imponerande om inte det varit så soldisigt. Åkturerna är inte alltid behagliga, dels är vägarna smala och slingrande och på flera ställen har jordskred dragit med sig stora delar av dem. Chaufförerna är säkert skickliga förare men man känner sig inte alltid helt lugn när de sitter och pratar i mobiler och rattar jeepen med en hand samtidigt som det får möte.

Namchi är vackert belägen på en bergsrygg på lite drygt 1 500 meters höjd . Den lilla staden omges av höga skogsklädda berg med fina vyer, som tyvärr begränsades av soldis under mitt besök. Stadens största sevärdheter är ett stort akvarium som omger ett träd på det bilfria torget.

Andra stora sevärdheter är de två gigantiska religiösa statyer av gudomligheter på bergen Samdruptse och Solophuk.

På Samdruptse finns den 45 meter höga statyn av den helige Padmasambhva, Sikkims beskyddare. Statyn färdigställdes år 2004 och Dalai Lama lade grundstenen några år tidigare. Vandringen upp till statyn är ganska tung. Den 7 kilometer långa vägen från Namchi stiger mer än 500 höjdmeter. Vyerna under vandringen är naturligtvis superba. Statyn är gigantisk när man står under den och tittar upp.

Vandringen upp på berget Solophuk är inte lika tung som den upp till Samdruptse då detta berg är något lägre och stigningen inte lika brant. På Solophuk håller man nu på att bygga ett nytt pilgrimscenter med tempel, hotell och restauranger. Huvudattraktionen är den hinduiske guden Shiva, som tillägnats en 33 meter hög staty. Statyn är färdigställd, men var vid mitt besök ännu inte målad. Den var dock redan mycket imponerande.

Under min sista dag i Namchi gjorde jag en fin vandring till små byar utanför staden. Även denna vandring var delvis ganska tung för jag fick först ta mig ned cirka 500 höjdmeter på en ganska brant bergssluttning och sedan gå upp samma höjd på en väg. Under denna vandring såg jag en art orkidéer som jag inte sett tidigare under resan och mötte många trevliga människor.

Här finns också två buddhistiska kloster av intresse. Det som byggdes 1948 är intressant att besöka då det finns ett aktivt munkliv i detta kloster. Det andra är Ngadak Gompa som byggdes som en fästning år 1717 och sedan gjordes om till ett tempel. Templet har övergivits men ändå intressant att besöka. I närheten håller en stor klosterbyggnad på att uppföras.

Samma dag jag lämnade den lilla staden Namchi gick mitt visum till Sikkim ut och därmed fick jag inte längre stanna i denna lilla vackra delstat.

Från Namchi åkte jag jeep till staden Siliguri i norra Västbengalen som är en stor trafikpunkt och därför en ”bökig” stad med mycket trafik. Jag tog tåget till Kolkata från Siliguri och därmed var min resa inne i slutfasen. Efter ankomsten till Kolkata återstod bara två övernattningar innan jag flög hem till Sverige. I Kolkata var det över 40 grader varmt varför det ”tog emot” att ge sig ut till fots för att titta på några sevärdheter. Det gällde bara att ”överleva” de sista två heta dagarna tills jag kunde flyga hem till den svenska våren.

Indien är alltid intressant att besöka. Här finns så oerhört mycket att uppleva av olika karaktär. Min höjdpunkt under denna resa skulle bli besöken i Darjeeling och Sikkim, men så blev det tyvärr inte. De snöklädda bergen jag drömde om att få vandra bland syntes sällan, eller var svåråtkomliga för en ensamresenär. Vädret; dimma, regn, åskväder och soldis, gjorde att vyerna var starkt begränsade under flera dagar av resan.  Dock är det trevligt att ha besökt Sikkim, dit få resenärer söker sig, för att det ligger så ”långt bort i världen”. Visst gjorde jag flera fina vandringar i Sikkim, dock inte bland snöklädda berg, och träffade många trevliga och vänliga människor i byarna jag kom till.  

Höjdpunkterna under denna resa blev istället besöken i städerna Bishnupur, Bodhgaya, Varanasi och Kolkata. Värmen var dock ett besvärande inslag under mina resor på låglandet.

Indien är ett land som har mycket att erbjuda resenärer när det gäller möjligheter att besöka intressanta historiska platser, kultur- och religionsupplevelser, möten med färgfulla människor och att få uppleva vacker natur. Förmodligen finns det inget annat land som har så mycket att erbjuda besökare som Indien. Res hit! Låt dig fascineras, förtrollas och chockeras för det är stundtals ganska tungt att resa i Indien, av olika skäl!

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik