Honduras

Klicka på bilden för större format

tegucigalpa, tela och Parque Nacional Jeanette Kawas var platser som jag besökte i honduras, rainer stalvik

Fler bilder från Honduras finns på www.stalvik.com

Honduras, Belize, Guatemala och Nicaragua – Fyra i rad

Efter att ha blivit rånad under min resa i Costa Rica ville jag inte än en gång resa på egen hand i Centralamerika och blev därför glad när jag hittade en arrangerad resa med besök i Nicaragua, Honduras, Belize och Guatemala. Tyvärr blev jag inte förskonad från otrevligheter på denna resa heller! På den stora marknaden i Chichicastenango, Guatemala blev jag bestulen på min plånbok innehållande både kontanter och kreditkort.

Läs om min resa längre ned på sidan

Inte heller började denna resa speciellt bra. Arrangören som lovat att boka både hotell och transfer från flygplatsen för att jag skulle slippa leta transport och hotell sent på kvällen hade missat att boka detta. Ingen chaufför stod och väntade på flygplatsen och inget rum var bokat på det hotell i Granada som stod angivet i resplanen. Som tur är jag ingen handfallen resenär utan löste detta på plats. Dock undrade jag över nödvändigheten att avlöna personal, åtminstone indirekt, som inte kan klara av att ordna så elementära saker… Jag väntar fortfarande på en ursäkt från från arrangören!

Resan genom de fyra länderna Nicaragua, Honduras, Belize och Guatemala bjöd på flera fina, intressanta och spännande upplevelser, men också på långa och tråkiga transporter under vilka man fick se länderna passera revy genom bussfönstret.

I Nicaragua besökte jag städerna Granada och Leon som båda är med på UNESCO:s lista över världsarv och den natursköna ön Isla Ometepe i Nicaraguasjön. I Honduras blev det en blixtvisit i den farliga huvudstaden Tegucigalpa och i staden Tela vid den karibiska kusten. I Belize bodde jag hos mayaindianer i den lilla byn Aguacate. Sista landet på resan blev Guatemala, som jag också fick mest tid att utforska. Här blev det besök vid mayatemplen i Tikal, med på UNESCO:s världsarvslista, besök vid den otroligt vackra och vulkanomgärdade sjön Lago de Atitlan med besök i olika byar runt sjön och besök av de berömda indianmarknaderna i Solola och Chichicastenango. Resan avslutades i staden Antigua som togs upp på UNESCO:s världsarvslista år 1979 för sin vackra koloniala arkitektur och sina pampiga kyrkor.

Allmänt om resan

För att undvika trassligheter som ensamresenär i Centralamerika vände jag mig till en av Sveriges äldsta ”ekoarrangörer” som lanserat en ny rutt genom länderna Nicaragua, Honduras, Belize och Guatemala. På papperet lät upplägget fint, men i verkligheten innebar det mycket bussåkande för att genomföra resplanen. Detta innebar att mycket av det jag fick se gjordes genom ett bussfönster. Upplägget liknade stundtals ”japansk expressturism”. Trots detta blev det flera intressanta upplevelser under resan och en av höjdpunkterna, boendet hos mayaindianerna i den lilla byn Aguacate i Belize, hade varit svårt att göra på egen hand.

”Man bokar en resa och får reskamraterna på köpet”. Att resa i grupp har både för- och nackdelar. Mina reskamrater på denna resa var bra. Ingen ”stack ut” och alla passade tiderna. Eftersom jag inte betalat enkelrumstillägg fick jag dela rum med en man i ungefär samma ålder som jag. Varje morgon, prick, 05.00 vaknade han och började leta efter någonting i ryggsäcken….

Fördelarna med att köpa ett reseupplägg, att bli en ”följamäare” istället för resenär, är att man slipper ordna det praktiska själv; transporter, hotellrum mm Nackdelen är att man ”överlämnar” sitt resande i någon annans händer och att man bara kan påverka upplägget minimalt.

Flygbiljetterna köpte jag av en resebyrå denna gång, vanligtvis köper jag dem direkt på nätet. Flygrutten för denna resa blev Göteborg – London – Miami – Managua på vägen ut och på vägen hem flög jag Guatemala City – Miami- London – Göteborg. Innan jag kom i säng efter starten i Antigua hade jag varit vaken i 38 timmar.

Centralamerika har mycket intressant att erbjuda resenärer i form av historiska platser, vacker natur och ett färgfullt folkliv, men kriminaliteten i länderna tar bort en del av nöjet att resa i denna del av världen.

Säkerhet

I början av februari 2012 lyssnade jag på ett inslag i ”Dagens Eko” om Honduras. Radioreportern sade att ”Honduras är världens just nu våldsammaste land”, vilket beror på att narkotikasmugglingen just nu använder Honduras som transitland. En turist behöver dock inte vara rädd för att bli utsatt för övergrepp i allt för stor omfattning.” Under båda mina resor i Centralamerika har jag blivit utsatt för övergrepp två gånger; rånad i Costa Rica och bestulen i Guatemala. Enbart otur?

Så här skriver UD, bland annat, på sin hemsida om säkerhetsläget i respektive land (februari 2012):

Nicaragua: Nicaragua är ett av de säkrare länderna i den centralamerikanska regionen, dock har säkerhetsläget i landet försämrats under de senaste åren, och antalet våldsbrott mot turister samt rån och stöld av pengar och pass har ökat. Var mentalt förberedd på att du kan råka ut för stöld/rån. Gör aldrig motstånd och följ aldrig efter rånare/ficktjuvar. Vapen är vanligt förekommande och motstånd från offret får ofta mycket olyckliga konsekvenser.

Honduras: Säkerhetsläget i Honduras är allvarligt. Våldsbrott, rån och överfall förekommer frekvent, rättsliga och polisiära myndigheters kapacitet och resurser för att stävja den höga brottsligheten är otillräckliga. Antalet handeldvapen i omlopp är stort, och väpnade rån förekommer.

Belize: Även om säkerhetsläget generellt sett är bättre än i grannländerna Mexico och Guatemala måste man vara på sin vakt mot överfall och andra våldsbrott. Man bör undvika att bära på sig kontanter eller andra värdesaker.

Guatemala: Säkerhetsläget är prekärt. I december 1996 undertecknades fredsavtalen i Guatemala vilket markerade slutet på en över trettio år lång intern väpnad konflikt. Sedan dess har våldet tilltagit inte minst i Guatemala City. Ingen av stadens zoner kan längre klassas som säker. Mord, väpnade personrån, kidnappningar och våldtäkter förekommer i alla delar av staden…. Kriminaliteten i Antigua har ökat den senaste tiden med ett flertal mord, rån och våldtäkter.

Skall man avstå från att besöka dessa länder? Oavsett vilket land i världen man än besöker finns det alltid en risk att råka ut för våldsbrott, i vissa länder är sannolikheten att det skall hända dock större. I de centralamerikanska länderna är risken mycket hög, men om man följer råd om hur man skall bete sig som besökare i dessa länder och är extra försiktig ökar chanserna att man klarar sig från att utsättas för våldsbrott, men helt säker är man aldrig.

Kostnader

För den som inte bor på lyxhotell eller besöker de mest exklusiva restaurangerna är det billigt att resa i Centralamerika. I Belize är kostnaderna dock något högre än i de andra länderna. Antigua i Guatemala var den dyraste platsen under hela resan.

Det går att få tag på bra hotellrum för runt SEK 100:-/natt. En god lunch kan man äta för SEK 35 – 50:- och middag för SEK 40 – 50:-. En öl kostar på restauranger SEK 12 – 15:-, i butik köper man öl ( 33 cl) för SEK 5-6:-. En kopp kaffe på café kostade SEK 7-10:-. Lokala transportmedel (chickenbus) är mycket billigt att åka, så är även de komfortabla långfärdsbussarna. Min flygbiljett kostade cirka SEK 8 500:-/ tur och retur.

Generellt sett kan man resa med låg budget i Centralamerika. Ibland tillkommer dock extra kostnader i form av rån eller stöld….

Mer information om Honduras under honduras-fakta

Lite om Honduras historia

Det område som i dag utgör landet Honduras beboddes tidigare av olika ursprungsfolk. Mayafolket hade sin högkultur mellan 600- och 800-talet e Kr i den stad som nu heter Copán. Christofer Columbus landsteg på nordkusten år 1502. Därefter började området koloniseras av Spanien efter visst motstånd från lencafolket. Lencas hövding Lempira mördades av spanjorerna år 1537. Han blev efter Honduras självständighet år 1838 en nationalsymbol och har gett namn åt landets valuta, lempira. De av spanjorerna eftertraktade guld- och silverfyndigheterna i Honduras var små jämfört med i andra delar av Centralamerika, ändå ledde de till strider mellan spanjorer och ursprungsfolk. Tusentals ursprungsinvånare dödades, andra avled i sjukdomar som européerna förde med sig och en del såldes som slavar till andra spanska besittningar.

År 1570 inlemmades Honduras i den grupp av spanska kolonier som styrdes från Guatemala. År 1821 förklarade sig de centralamerikanska provinserna självständiga från Spanien och år 1821 och bildade en lös federation, vars förste president var den liberale honduranen Francisco Morazán Valle, numera nationalhjälte. År 1838 blev Honduras självständigt.

År 1907 utbröt krig mellan Honduras och Nicaragua, där oppositionella honduraner fått en fristad. Under kriget landsatte USA för första gången soldater i Honduras för att skydda de amerikanska företagen i landet. År 1932 inleddes en tid av hård diktatur i Honduras. På senare tid har landet haft civila ledare, även om en folkvald president avsattes av militären 2009.

Resan i Honduras

Efter cirka tio timmars skumpande med tre olika bussar efter starten i Miraflor på morgonen kom vi fram till Tegucigalpa, Honduras huvudstad och en av världens farligaste städer. Vi bodde på ett hotell nära den stora katedralen och hade därför inte långt till restauranger. Vi fick stränga order om att vara tillbaka på hotellet senast vid 20-tiden eftersom det sedan blev väldigt farligt att vistas utomhus enligt guiden.

Den enda sevärdheten jag hann att titta på i Tegucigalpa innan vi lämnade staden var den mäktiga katedralen som byggdes på 1700-talet.

Påföljande dag var det dags för en ny bussresa, denna gång på bara sex timmar. Dagens mål var staden Tela vid Karibiska havet som blev vår bas i tre dagar.

Tela

Staden Tela, nästan 90 000 invånare, har ett vackert läge vid Karibiska havet. Här är varmt och fuktigt och staden har inga speciella sevärdheter att bjuda på, men har ändå charm för sin avslappnade livsstil och de bästa stränderna på Honduras nordkust. Kriminaliteten är tyvärr hög även i Tela och man bör vara försiktig också på dagtid var man går. Lägger man sig på stranden skall man aldrig lämna sina saker obevakade och man bör stanna på stränderna närmast staden, eller runt bevakade hotell. Som ensamresenär skall man inte gå till stränder bortom stadskärnan då rånrisken är stor.

Jag tyckte om Tela för den avslappnade atmosfären, de vackra stränderna, stadens arkitektur och det färgrika folklivet. Trots att jag strövade omkring ensam i staden, och långt bortom centrum, kände jag aldrig av något hotfull. Men guiden varnade oss att gå ensam på stadens gator efter klockan 20.

I resan ingick en tur till Parque Nacional Jeanette Kawas till vilken man kommer via en en timme lång båttur. Parken fick sitt nuvarande namn efter en kvinna som mördades år 1995 för att hon kämpade för att denna del av en halvö skulle bevaras från exploatering. Vår grupp fick tillfälle att åka runt delar av ön med båt, vandra genom ett parti av regnskogen samt tillbringa flera timmar på en vacker strand. En familj som bor permanent i parken lagade en mycket god lunch åt oss bestående av stekt fisk, stekta bananer och ris. I träden på stranden höll en flock vrålapor till som jag kunde ta en del bilder på.

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik

Print Friendly