Ghana

accra, tamale, larabanga, mole national park, tarkwa, busua, cape coast och kumasi var några platser jag besökte i ghana, rainer stalvik

Flera bilder från Ghana finns på www.stalvik.com

Ghana – Historia, Geografi, Befolkning, Språk, Religion mm

Allt som glimmar i Ghana, Afrika, är inte guld, även om landet är världens näst största guldproducent. Det som glimmar tydligast för oss besökare är folklivet med de leende och vänliga människorna.

Detta var min andra resa till Afrika söder om Sahara. Den förra resan gick till Liberia över årsskiftet 1970/71. Mycket av det som mötte mig i Ghana kände jag igen från Liberia; kulturer, folkgrupper, miljöerna.

Mitt besök i Ghana, Kofi Annans hemland, blev en resa full med upplevelser av olika slag. Möten med många vänliga människor, besök i nationalparker, en byvistelse under vilken jag fick pröva på det hårda vardagslivet samt besök i de forna slavforten i Cape Coast och Elmina. Vid kusten mötte jag männen som utmanade havet i sina små fiskebåtar och i inlandet mötte jag guldgrävare som drömde om rikedom.

Läs om min resa under ghana-resa

Ghanas historia i korthet

Arkeologer har hittat fynd av människor, jägar- och samlarfolk, i det område som idag utgör Ghana som är mellan 100 000 och 200 000 år gamla. På 2000-talet före Kristus ägnade människor sig redan åt boskapsskötsel. Nära Kintampo har man hittat spår efter bebyggelse från denna period. Under 1000-talet f Kr bildades de första större befolkningsgrupperingarna, ibland med upp till 2 000 invånare. Människor kom hit från olika delar av väst Afrika sedan länge, vilket påverkade befolkningsmixen. Kungariken grundades. I norr påverkades utvecklingen av islamska strömningar. Östra delarna av Voltasjön befolkades tidigt.

År 1415 erövrade portugiser den marockanska hamnstaden Ceuta vilket blev startskottet till den europiska koloniseringen av Afrika, ofta med mycket tragiska följder. År 1471 hade de nått den lilla byn Edina, som idag kallas Elmina. Portugiserna döpte platsen till ”Da Costa de el Mina de Ouro”, ”Kusten med guldgruvorna”, och inledde handel med en av de mäktiga hövdingarna, Caramansa. År 1482 byggde portugiserna fortet St Georg på en klippig strand, vilket blev det första av många europeiska fort längs ”Guldkusten”. Elmina förblev portugisernas centrum under deras 150 år långa guldhandel. De handlade även med elfenben, bomull och djurhudar under denna period.

De första engelska skeppen nådde Västafrika på 1530-talet och år 1542 lade det första franska skeppet till i Dixcove. Här köpte fransmännen 28 kilo guld. På 1550-talet ökade de europeiska skeppens ankomst. Holländarna var sent ute och attackerade portugiserna vid Elmina år 1596, dock utan större framgång. Deras motsättningar i Europa fördes över till Afrika. År 1612 byggde de dock sitt första fort med material skeppat från hemlandet. Därefter expanderade de kraftigt och år 1637 lyckades de besegrade portugiserna vid Elmina.

Även Sverige och Danmark hade intressen vid Guldkusten under denna period. Svenskarna byggde Fort Carolusburg vid Cape Coast år 1653 och behöll det i elva år. Danskarna byggde ett av de starkaste forten på Guldkusten, Fort Osu, som var i deras ägo mellan åren 1642 till 1850.

Engelsmännen etablerade sig i Västafrika genom att grunda sitt ”West Africa Company” år 1618, dock utan större framgång. År 1665 gick engelsmännen till attack på bred front mot holländarna och lyckades överta flera av deras stora fort. Britternas övertag av Cape Coast år 1665 blev en vändpunkt för handeln med guld. I början av 1700-talet hade de gått över till den mera lukrativa handeln med människor.

Att handla med slavar var inget nytt för Västafrika. Det hade redan de olika stammarna som krigade mot varandra gjort tidigare, dock i liten skala och sporadiskt. Européer övertog denna handel och utvecklade den på ett mycket grymt och hänsynslöst sätt. Detta är en av de svartaste perioderna i den koloniala historien. Slavhandeln pågick mellan åren 1665 till 1807. Under denna period tror man att mellan 12 och 20 miljoner slavar skeppades över Atlanten, till Nord och Syd Amerika. En stor del av dem dog under båttransporterna. Handeln hölls vid liv genom att man bytte vapen mot slavar. I rädsla för att besegras av en bättre utrustad fiende levererade stammarna människor i utbyte mot vapen. Denna hantering kan än idag anas vid besök i forten som användes för denna grymma människohantering. Slavhandeln förbjöds i Danmark år 1804, England 1807, USA 1808. Övriga länder följde efter under de kommande åren.

Koloniseringen av Guldkusten pågick under åren 1806 till 1902 med olika olika protestaktioner från den lokala befolkningen, som även stred inbördes. Största motståndet mot britterna kom från Ashantifolket. Holländarna drog sig tillbaka från Guldkusten på 1870-talet. Engelsmännen utropade området som en Kronkoloni den 24 juli, 1874. Fransmän och tyskar visade intresse för regionen i slutet av 1800-talet under sin expansion i Västafrika. Det brittiska kolonialstyret som pågick ända fram till 1957 möttes av olika motsättningar och gränsdragningar.

Han bildade ett politiskt parti och fängslades för sina antibrittiska protester. I mars 1952 blev han vald till Guldkustens förste afrikanska premiärminister. Den 6 mars, 1957 blev Guldkusten självständigt och fick namnet Ghana.

Under Nkrumahs ledning utvecklades landet först positivt. Han lät bygga nya vägar, hamnar och den stora Voltadammen samt förbättrade utbildningssystemet. Däremot eftersatte han den viktiga jordbrukssektorn. Politiskt orienterade han sig mot socialism vilket skapade negativa relationer i Västvärlden. Korruptionen växte i omfattning. Den 24 februari, 1966 tog militären makten under Nkrumahs besök i Hanoi. Han återvände aldrig mer till Ghana utan dog i exil 1972. Militärerna ogiltigförklarade den enpartiförfattning Nkruhma infört. De började åter tillämpa en marknadsanpassad ekonomi och skrev om författningen.

Några viktiga årtal i Ghanas moderna historia

1947

I november återvände Kwame Nkrumah till Ghana efter tolv års vistelse i USA och England

1949

Bildades det radikala partiet Samling folkets parti (CPP) med Kwame Nkrumah som ledare. Han förespråkade ett fritt Afrikas förenta stater och spelade genom sitt politiska arbete för denna vision en stor roll för den afrikanska frigörelsen från kolonialismen

1950 Nkrumah fängslades. Britterna gav Guldkusten visst självstyre

1951

Hölls val till ett lokalt parlament. CPP segrade genom ett starkt stöd från de unga i medelklassen.

1952  Kwame Nkrumah frigavs och bildade regering

1956

I en folkomröstning, övervakad av FN, valde den brittiska delen av det intilliggande Togoland att ansluta sig till Guldkusten

1957

Av alla Storbritanniens kolonier i Afrika söder om Sahara var Ghana den som först blev självständig och Ghana blev en nation inom det Brittiska Samväldet. Till landets förste premiärminister valdes självständighetshjälten Kwame Nkrumah

1960

Efter en författningsändring blev Ghana republik och Nkrumah landets förste president. Han kom att driva en socialistisk politik, lät bygga nya industrier, vägar och skolor. Men den statskontrollerade ekonomin och Nkrumahs kontakter med Östeuropa fick västvärlden att dra in sitt stöd till landet. Ekonomin drabbades även hårt av sjunkande kakaopriser. Nkrumahs styre präglades också av korruption och intolerans mot oppositionen

1964

Ytterligare en författningsändring genomfördes och därmed blev Ghana en enpartistat under Nkrumahs socialistiska parti, Samling folkets parti (CPP)

1966

Kwame Nkrumahs avsattes av en grupp militärer på grund av missnöje med hans politik och med den ekonomiska situationen. Enartiförfattningen ogiltigförklarades och CPP upplöstes. Kuppmännen började införa en marknadsanpassad ekonomi och stödet från västländer återkom

1969

En ny författning skrevs och allmänna val hölls. Det ekonomiska vanstyret fortsatte och tilltog under den civila regeringen

1972

Regeringen avsattes genom en kupp i januari ledd av överste Ignatius Acheampong
Efter att Acheampong övertagit landets styre fortsatte ekonomin att försämras av dåliga skördar och av höjda priser på olja. Korrumperade militärer berikade sig medan varubristen blev allt värre

1978 Acheampong, som utlovat en återgång till civilt styre, avsattes i en palatskupp i juli

1979

I juni, två veckor före det planerade allmänna valet, genomfördes en ny statskupp under ledning av J J Rawlings. Valet genomförs under kontroll av Rawlings. Folkets nationella parti (PNP) lett av Hilla Limann segrade. Innan Rawlings överlämnade makten till Limann lät han avrätta tre före detta militärledare, bland dem Acheampong, och fängslade ett hundratal officerare och ämbetsmän. Försnillade pengar beslagtogs och undanhållna skatter drevs in

1981

Limanns ämbetstid präglades av ännu sämre ekonomi och intern maktkamp inom PNP. På nyårsafton tog Rawlings åter makten. Alla politiska organ upplöstes, författningen upphävdes och partierna förbjöds. Landet styrdes av ett militärt dominerat försvarsråd (Provisional National Defence Council, PNDC), lett av Rawlings. På lokal nivå tillsattes så kallade folkförsvarskommittéer, senare kallade revolutionskommittéer

1992

I november hölls presidentval. Eftersom oppositionen var splittrad segrade Rawlings med drygt 58 procent av rösterna. Utländska observatörer ansåg att allt hade gått rätt till, men oppositionen hävdade fusk och bojkottade parlamentsvalet i december samma år. Följden blev att NDC och dess allierade fick samtliga 200 mandat utom två, som gick till oberoende kandidater

1993

I januari tillträdde Rawlings officiellt som landets president och det styrande rådet upplöstes

1994

I februari utbröt etniska strider i norra Ghana och omkring 1 000 människor dödades och över 150 000 flydde från området innan ett fredsavtal ingicks. Sporadiska våldsutbrott förekom sedan under hela 1990-talet

1996

I början av 1990-talet inleddes en snabb demokratisering och den ekonomiska vanskötseln minskade. Tillväxten ökade och landet fick mycket stöd av biståndsgivare från väst. I valet bjöd oppositionen regeringssidan starkt motstånd. NDC fick egen majoritet, men det marknadsliberala Nya patriotiska partiet (NPP) fick 61 av 200 mandat
J J Rawlings omvaldes som president

2000

Oro förekom att Rawling inte skulle lämna från sig makten som han lovat, men han höll sitt löfte och lämnade över makten till andra politiker efter 19 års styre.
Rawlings parti NDC förlorade också president- och parlamentsvalet i december och för första gången i Ghanas historia skedde ett maktskifte genom demokratiska val. Oberoende observatörer beskrev valet som bland de friaste, bäst organiserade och mest rättvisa som hade genomförts i Afrika, även om sporadiskt våld förekom.

NPP-ledaren John Kufuor valdes till landets president med nästan 57 % av rösterna i en andra valomgång

2002

En sanningskommission tillsattes för att samla in vittnesmål om brott mot de mänskliga rättigheterna begångna under Rawlings militärstyre
Trots att NPP-regeringen lyckades relativt väl med att skapa politisk stabilitet kom rapporter om etniskt våld i norr. I mars dödades minst 36 människor när två klaner inom folkgruppen dagomba drabbade samman i staden Yendi

2004

Kufuor och NPP stärkte sina positioner i valet. Kufuor fick 52 % av rösterna i presidentvalet

2007

I augusti drabbades norra Ghana av svåra översvämningar. Hela majsskörden i de fattiga nordliga provinserna förstördes

2008

I juni stör lokala konflikter om hövdingaposter kampanjen inför president- och parlamentsvalet senare samma år, och leder till att 13 människor dödas i staden Bawku i norra Ghana

I september krävs ytterligare dödsoffer i våldsamma sammanstötningar och mordbränder i norra Ghana, där gärningsmännen i huvudsak tycks tillhöra Nya patriotiska partiet (NPP) och offren vara anhängare av Nationella demokratiska kongressen (NDC)

I oktober uppstår debatter om hur stora summor pengar en del politiker har spenderat i valkampanjen inför det planerade valet i december. Misstankar finns om band mellan politiker och personer inom den organiserade brottslighet som styr den växande internationella narkotikahandeln som går via Ghana

I november kritiserar oppositionen president John Kufuor för att ett nybyggt presidentpalats har kostat mer än beräknat

I december vinner NPP:s kandidat Nana Akufo-Addo presidentvalet 49 % mot 48 % för NDC:s John Atta Mills. Eftersom ingen kandidat uppnår 50 procent utlyses en andra valomgång senare samma månad
I parlamentsvalet förlorar NPP sin tidigare majoritet till NDC

Presidentvalets andra omgång blir ytterst jämn. John Atta Mills vinner med 50,2 % av rösterna, mot 49,8 % för Akufo-Addo. Det innebär en skillnad på mindre än 60 000 röster. Båda partierna anklagar varandra för valfusk, men valkommissionen finner bevisen otillräckliga

2009

I januari presenterar president Mills sin regering, där den förre riksbankschefen Kwabena Duffuor blir inflytelserik finansminister

Parlamentet kritiserar i en rapport John Kufuors avgångsvederlag, som bland annat ger den tidigare presidenten två hus och sex bilar med chaufförer

I juli besöker USA:s president Barack Obama Ghana

Ghana får ett löfte om 600 miljoner dollar i form av ett treårigt lån från Internationella valutafonden (IMF)

I oktober bryter en politisk konflikt ut efter att det statliga ghananska telekombolaget Ghana Telecom sålts till brittiska Vodafone

2010

I december börjar Ghana utvinna olja i Jubilee-fältet sex mil utanför kusten

2011

I maj utmanar Nana Rawlings, hustru till expresident Jerry Rawlings, president Mills i NDC:s val av kandidat till presidentvalet år 2012

I juli får Nana Rwalings endast några få procent av rösterna i valet av presidentkandidat på NDC:s partikongress. Majoriteten av rösterna går till den sittande president Mills

I augusti godkänner parlamentet en uppgörelse med Kinas utvecklingsbank om lån på 3 miljarder dollar, som bland annat ska finansiera utvecklingen av naturgasindustrin

2012

Den 24 juli avlider president John Atta Mills bara några timmar efter det att han lagts in på sjukhus. Han hade nyss återvänt från USA där han genomgått läkarundersökningar. Vicepresident John Dramani Mahama avlägger omedelbart eden som ny statschef. Till ny vicepresident utnämns centralbankschefen Kwesis Amissah-Arthur

I augusti utser regeringspartiet NDC den nytillträdde presidenten John Mahama till sin kandidat i valet i december. Hans motståndare från NPP blir Nana Akufo-Addo, som förlorade valet 2008 med knapp marginal

I början av december genomförs president- och parlamentsval. Valkommissionen förklarar den tillförordnade presidenten John Mahama som segrare redan i första omgången eftersom han fick 50,7 % av rösterna

I parlamentsvalet får regerande NDC absolut majoritet. Kort före årsskiftet lämnar NPP in en protest mot valresultatet till Högsta domstolen. Partiet hävdar sig ha bevis för att det på sina håll funnits fler röster än registrerade och att personer utan godkända röstkort tillåtits delta

2013

Den 7 januari installeras John Mahama officiellt i presidentämbetet, trots att Högsta domstolen behandlar ett överklagande av valresultatet. Oppositionspartiet NPP bojkottar ceremonin. NPP beslutar också att bojkotta arbetet i parlamentet tills Högsta domstolen har behandlat överklagandet av valresultatet

I mars tillkännager president Mahama planerna på att bygga ett IT-center, kallat Hope City, utanför huvudstaden Accra. Den nya högteknologiska staden är tänkt att innehålla såväl ett IT-universitet som ett bostadsområde för 25 000 människor

I juni beordrar president Mahama samtliga ministrar att skriftligen redogöra för vad de vill uppnå med sina poster, hur de tänker genomföra det och när. Utifrån hur de uppfyller sina mål ska presidenten efter regelbundna kontroller ta ställning till om de får fortsätta i regeringen eller ska bytas ut

Ghanas geografi och Ghanas klimat

Storleksmässigt är Ghana ett litet land med en total yta av 238 540 kvadratkilometer, vilket motsvarar lite drygt halva Sveriges yta. Ghana är i stort sett ett väldigt flackt land. De bergskedjor som finns når aldrig höjder över 1 000 meter. Landets huvudstad är Accra med cirka 2.3 miljoner invånare. Ghana är uppdelat i tio administrativa regioner. Inom landets gränser finns världens största konstgjorda sjö, Voltasjön, som tillkommit genom uppdämning för produktion av elektricitet.

Klimatet påverkas av närheten till ekvatorn och är helt tropiskt med höga temperaturer och hög luftfuktighet. Temperaturerna är ganska jämna över hela året och håller sig runt plus 30 grader C. Den hetaste perioden infaller under perioden november – januari. Regnperioden infaller mellan april och september, då det kommer stora mängder nederbörd. En mardröm för fotografer är perioden från slutet av november till in i mars då harmattan, den varma och dammiga ökenvinden, sveper in från Sahara. Då begränsas sikten och de klara, fina dagarna är borta.

Flora och fauna

Största delen av södra Ghana, från kusten till ungefär 250 kilometer norrut, är täckt av regnskog eller uppodlad regnskog. Landets centrala och norra delar utgörs av savannområden, med betydligt mindre växtlighet än i söder. Precis som i andra väst afrikanska länder saknar Ghana större nationalparker med ett stort antal djur, motsvarande de som finns i öst Afrika. Trots detta finns det relativt fina möjligheter att se djur. I Mole finns 90 däggdjursarter. Den stora afrikanska elefanten är det mest spektakulära djuret. Dessutom kan man se olika sorters antiloper, apor, vårtsvin, krokodiler och flodhästar. Här finns även en mindre flock lejon. Fågelskådare och de som är intresserade av fjärilar har mycket att titta på i Ghana.

Ghanas befolkning, språk och sociala förhållanden

Drygt hälften av Ghanas befolkning bor inom den triangel som bildas av städerna Accra och Sekondi-Takoradi vid kusten samt Kumasi 20 mil in i landet, huvudsakligen av klimatskäl. De tre norra regionerna har bara cirka 25 % av befolkningen, trots att ytan utgör mer än 40 % av landets totala yta.

I Ghana finns mellan 50 och 100 folkslag, antalet varierar främst beroende på var gränsen dras mellan språk och dialekter. Många folk och språk går också under flera olika namn. Flertalet folkslag tillhör en av fem huvudgrupper, baserade på språkgemenskap. De största folkgrupperna är Akan, Moshi-Dagomba, Ewe och Ga. Bland muslimer i norra Ghana är hausa ett vanligt umgängesspråk.

Allvarligare etniska konflikter har knappt förekommit även om man har drabbats av våldsutbrott mellan folkgrupper. Det finns däremot en kulturell och ekonomisk skillnad mellan det rikare södra Ghana och den fattigare och mer glesbefolkade norra delen av landet.

Landets officiella språk är engelska som används i det offentliga livet. Engelskan bidrar även till att hålla samman landet.

Det lilla västafrikanska landet Ghana är ett fattigt land där man kan se tecken på förbättringar för befolkningen. Man tror, till exempel, på att Ghana kommer att uppfylla det så kallade milleniummålet, det vill säga att halvera fattigdomen till år 2015. Den beräknade medellivslängden ökar och barnadödligheten minskar. Barnadödligheten beror i huvudsak på sjukdomar som går att förebygga, och på smutsigt vatten. En femtedel av dödsfallen bland barn beror på malaria. År 2005 saknade var fjärde invånare tillgång till rent vatten.

Fattigdomen är störst på landsbygden och på savannregionen i norr släpar den ekonomiska utvecklingen efter. Bara  en fjärdedel av landets befolkning bor i den norra savannregionen men här finns över hälften av landets fattiga.

Trots ökade statsanslag lider hälso- och sjukvården av brist på resurser. En nationell sjukförsäkring skall införas, vilket är nödvändigt då mer än 40 % av befolkningen saknar tillgång till sjukvård.

Aidsepidemin har inte drabbat Ghana i samma omfattning som länder i södra Afrika, och situationen bedöms därför vara under kontroll.

På landsbygden präglas livet av de traditionella religionerna och av hövdingasystemet. Respekten för de äldre och för förfäderna är stor och storfamiljen (klanen) är samhällets bas. Jorden ägs av klanerna och samhället styrs av en hövding. Hövdingskapet går i arv och hövdingfamiljen utgör ett slags överklass.

Könsdiskriminering är förbjuden i Ghana och landet har anslutit sig till FN:s kvinnokonvention, men gamla sedvänjor och sociala mönster gör dock att kvinnor fortfarande är underordnade männen. Kvinnor på landsbygden har ofta inte rätt att äga mark eller ärva tillgångar. Tron på häxor existerar fortfarande på vissa håll i landet och det händer att kvinnor som stämplats som häxor fördrivs från byarna och tvingas leva på särskilda platser där tvångsarbete förekommer.

Sedan 1994 är kvinnlig könsstympning förbjuden. Mellan 10 och 30 procent av kvinnorna tros vara könsstympade, främst i norra Ghana.

Utbildning

Efter att vid självständigheten 1957 ha haft ett av Västafrikas bästa skolsystem försämrades detta från mitten av 1970-talet i samband med landets ekonomiska nedgång.

Skolplikten är elva år och barnen skall börja skolan vid fyra års ålder för att gå två år i förskola. Efter dessa år följer nio års grundskola, uppdelad i två stadier på sex respektive tre år. Grundskolan är formellt sett obligatorisk och avgiftsfri. År 2005 gick dock enbart bara omkring två tredjedelar av barnen i skolan de första sex åren.

I det fyråriga gymnasiet kan eleverna välja studie- eller yrkesförberedande inriktningar. En dryg tredjedel av eleverna gick vidare till de högre stadierna, majoriteten av eleverna är pojkar.

Engelska ska vara undervisningsspråk från första klass, men inhemska språk används parallellt vid behov de första åren. Undervisning i lokala språk pågår under hela skoltiden.

I Ghana finns sex statliga och ett tiotal privata universitet, även ett drygt femtiotal specialinriktade institutioner för högre utbildning finns också.

För mer information se ghana-fakta

Resan till Ghana var full av starka möten med vänliga människor och en vacker natur. Landets grymma historia fick man inblick igenom besök i slavforten.

Några användbara länkar:  
UD:s reserekommendationerWorld FactbookBBC Weatherforcasts

Det finns många intressanta och spännande länder.
Läs om några av dessa på min hemsida
www.stalvik.se / rainer stalvik